Vad har du mist, vad har du vunnit?

När man blir lite mognare inser att man vinner ingenting. Finns ingenting att vinna.

Sjukersättning är bättre än vad många tror. Friheten är det fina och värd mer än det man förlorat dvs arbete.

Vilken frihet? Att leva som allvarligt psykisk sjuk och isolerad i samhället vilket dom flesta av oss är och gör? Hellre är jag frisk och jobbar och lever livet i samhället. Det är det största fängelset vi lever som människor kan nånsin leva om man inte är helt förlamad av MS eller parkinsons sjukdom eller lever med CP-skada. Schizofreni och olika psykossjukdomar och olika kroniska psykoser är en psykisk CP-skada. En riktig CP-skada syns och man kan ta på det, men psykisk CP-skada som psykoser och allt är extremt tabubelagt. Man förlorar hela sitt liv. Skulle jag välja livet mellan att vara psykisk frisk och hemlös och tigga pengar hela livet så skulle jag välja det livet framför min schizofreni och sjukersättning. Och jag har varit hemlös och tiggt pengar så jag vet hur det är.

Jag har börjat gå i gruppterapi nu och ska göra det i några veckor tills dom hittar en ny psykolog. Kul.

Admin1 skrev: Det är inte alltid roligt att jobba. Man kan tvingas göra saker man inte tror på och säga saker som man kanske inte heller tror på. Tvingas jobba med folk man starkt ogillar. Det slipper man som förtidspensionär, då kan man tycka och göra precis vad man vill. Skulle aldrig vilja engagera mig i RSMH för plötsligt där så skulle man kunna hamna i samma sits som på ett jobb. Göra och säga saker som man inte själv tror på.

Gammal tråd detta. Tror nog att jag skrivit här tidigare. Men, men, jag håller med dig Admin1. Många jobb är ytterst själsdödande och i mitt fall svårartat frustrerande. Ändå ska man hålla sitt poker face. T o m i ett till synes statusjobb; gitarrlärare, vantrivdes jag och kände mig underlägsen de andra lärarna.

Men Admin jobber jo egentlig omtrent fulltid. Og han trives i eget selskap. Sosialt er drepende å være helt utenfor. Jeg savner det akademiske miljøet.