Grå vardag

Jag undrar hur man ska orka leva vidare med sig själv. Jag mår ganska bra för tillfället (även om jag blev uppjagad häromdagen och hade lite dålig "verklighetsförankring" för 1000:e gången) och kan väl egentligen inte klaga. Men ändå. Jag har lidit av schizofreni (enligt de allsmäktiga läkarna) en stor del av mitt liv, men ändå lyckats ganska bra. Skaplig ekonomi (inga skulder), en riktigt bra vän o sv. Men det måste finnas något mera. Rent biologiskt har jag ett antal årtionden kvar innan det är dags för mig att dö och jag vet inte vad jag ska göra av min tid här på jorden. Hur gör ni? Jag upplever det som att varje dag utan "knastankar" är bra dagar, men jag skulle vilja ta ett steg till. Inte bara existera, utan faktiskt göra något. Jag hade ett ganska bra liv tills för ca sex år sedan då jag blev akut sjuk (har fått veta att jag mer eller mindre alltid varit sjuk) då jag tappade allt. Jag sportade (styrketräning, fotboll o terränglöpning) och hade en flickvän. Då gick allt åt skogen. Terränglöpningen har jag ägnat mig åt sporadiskt sedan, men det är inte samma sak längre. Jag vill inte verka gnällig, men jag har varit uppe några timmar efter senaste maratonpasset i sängen o ska snart gå o lägga mig igen. Sjukdomen finns alltid där i bakgrunden och kan när som helst blomma ut, oavsett medicinering. Jag tänker ofta på att sluta med medicinen igen (läbbiga biverkningar), då jag levt utan den i många år innan jag fick min diagnos. Jag vill inte dö mer än någon annan, men man gör ju ingen nytta som läget är nu. Många här har det mycket värre än mig och det vore intressant att veta hur ni handskas med situationen.

Tack för ditt intressanta inlägg Fantasio! Du säger mycket som jag kan känna in mig i. I likhet med dig har jag varit sjuk länge i schizo-affektiv sjukdom utan att veta om det, jag fick min diagnos först 2004. Men jag har hela tiden jobbat och stått i. Har haft en del jobbiga arbeten med mycket personalproblem vilket har gjort att min pyskos blommat ut 5 gånger. Jag har hela tiden gått vidare till nya jobb men känner idag att jag vill ha ett fast jobb där jag trivs efter mitt vikariat som tar slut den 1 april. Jag tror att ett arbete är det som håller oss sysselsatta och får oss att känna oss delaktiga i samhället. Det vore väldigt jobbigt för mig att bli arbetslös/sjukskriven/sjukpensionär känner jag idag men jag vet att många klarar av det också.

Känner igen mig ganska mycket fantasio.
Jag hade många vänner innan min psykos o tränade ganska frekvent. Efter psykosen så försvann allt...en del vände sig emot mig o andra brydde sig helt enkelt inte. Min läkare sjukskrev mig då hon ansåg att det inte alls var bra. Jag avbröt mina studier likaså....Allting försvann bara...
Det finns inget värre än som det du säger se sig själv som "onödig". Man mår bara sämre för var dag. Det blir en ond cirkel.

Men jag ska nu strax påbörja praktik o se hur det känns samt eventuellt börja plugga till hösten o skaffa lägenhet. Just nu handlar det mesta bara om att härda ut dagarna.

Jag hoppas även du hittar något Fantasio som ger dig lycka.

Kanske OT men...

igår började jag spela nfs.
i början av spelet säger bruden som spelar babe, "kom ihåg att bara köra nfs i spelet"

då tänkte jag på hur tanken går...
i verkligheten, man sitter i bilkön, allt är sug, man måste.
det går sakta.
är trist.

i spelet är det kul, snygga tjejer, snabba bilar, testa gränser, köra ifrån polisen osv.

vem vill leva i verkligheten?
hem så fort man kan från jobbet och LEV, fast du bara sitter o spelar tv-spel?
därute kan det ju komma okalkylerade konsekvenser, och ärligt, det är lite halvmuggit för de flesta. Och inte vågar jag ens prova att köra ifrån polisen.

poängen är: vem vill leva i verkligheten?
Och varför?

Jag vill leva i verkligheten. Ni har ju arbete, det har inte jag och jag avundas Er...

Men jag ska nu strax påbörja praktik o se hur det känns samt eventuellt börja plugga till hösten o skaffa lägenhet. Just nu handlar det mesta bara om att härda ut dagarna.

Jag håller tummen (båda ska tydligen innebära otur) för dig. Balder o alla ni andra: Tack för att ni finns säger en nyvaken Fantasio.