Förr i tiden var vedergällning lag, det var inte så mycket att man skulle hämnas för att det kändes bra, som en fråga om heder, att stå rakryggad, och att upprätthålla rättvisa. I Japan kunde man gå så långt om man fick sin heder besmutsad att man begick seppuku, självmord. För japanerna handlade heder om liv och död. Idag förknippas hämnd med raka motsatsen, dvs. att ta lagen i egna händer och att hindra rättvisa.
Det finns en mycket positiv terapeutisk aspekt av att praktisera voodoo. Att konstruera en voodoo docka kan ta flera timmar och under den tiden tänker man väldigt intensivt på den personen man vill skapa en docka till för att den skall efterlikna så mycket som möjligt. Fokuserar man tillräckligt mycket på uppgiften är det så man känner att dockan är den personen man tänker på. Därefter kan man leva ut alla sina känslor man bär inom sig på dockan, man kan göra vad man vill med dockan och det finns inga gränser för hur långt man kan gå för att få ur sig allt man går och bär på, allt man har inom sig.. och om det överhuvudtaget finns något kvar av dockan efter att man känner sig helt känslomässigt befriad så bör man bränna upp den i en öppen eld, eller begrava den på en hemlig plats i skogen. Så har man då fått sin hämnd, man har upprättat sin heder inför sig själv och kan känna sig hel igen, och allt utan att ha brutit mot lagen, eller för den delen skadat någon på riktigt.. om man nu kan vara så säker på det?
