Små funderingar om "röster"

Putte,

Det kan ibland vara så att man hör sina tankar högt så att säga, men vanligen är det nog av annan typ. Det kan vara en röst som kommenterar det man gör och ibland kan rösterna samtala med varandra. De sist nämnda rösttyperna anses ganska typiska vid schizofreni. Vanligast är nog viskande röster i samband med att man skall lägga sig. Rösterna kan variera från person till person också och är oftast kopplade till vanföreställningar också.

Min egen erfarenhet är att vid akut psykos är rösterna obehagliga och väldigt kritiska och högljudda. Efter antipsykotika blev de tystare och vänligare samt intressantare att lyssna till. Somliga här nog röster eftersom de aktivt av nyfikenhet lyssnar efter dem. Det går att försöka utestänga rösterna genom att inte aktivt lyssna efter dem.

Nissegossen,

Hur går det till att slåss med sig själv? Den ena kan säga fula saker riktad mot en annan, medan den andre kan svara med tystnad som gör ont!

Vad är det man känner om man blir bemött med tystnad, vill den andre göra en illa? Jag vet vem som är vinnaren i detta spel! Det är den som är högst i bakgrunden men låg ändå, nån slags tempoväxling? Men vet inte vilken sida det är?

Hur kan man rimligen urskilja vem som står för vad? För mig är det inte ett kollektiv utan en samling individualister som arbetar för egen vinnings skull, beroende på vilken skepnad dem föreställer. Jag tror schizofreni inte är jag-centrerad utan den bottnar i ett behov av anonymitet som gör att man kan koncentrera sina tankar mer specifikt.

Utsatthet förstör själva tryggheten till att balansera rösterna sinsemellan.
Den kan se ut som en tvång. Tror ingen med den här sjukdomen vill uppleva tvång, utan förlikar sig med att man offrar sig för andras skull.

ibland är det inte alls bra, eftersom självhävdelseen är stark vid missförstånd, vilket det ofta blir, "why".

Man kan inte slåss mot sig själv! Skulle något sådant inträffa, skulle det om man drar det in absurdum, bli så att man kämpade på liv och död mot sig själv!

Vem kan vinna i en sådan kamp?

Detta skulle om man hårdrar det kunna gälla resten av mänskligheten också!

Krig som sådant är vanvett!

Om hela mänskligheten krigar mot varandra blir det till slut outhärdligt!

När man krigar inbördes, dör alltid den svagaste, oavsett hur stark man ter sig utåt! Den som man tror är oförvitlig skyddar man och vice versa!

Läs hellre min fundering kring detta i "Den mödosamma vägen" som man kan hitta på inlägget gemenskap/dikter.

Ett tack till alla )

Nu har det börjat klarna för mig hur rösterna "fungerar".
Svårt att hitta någon vettig beskrivning i böckerna,
troligen har inte dom som skrivit böckerna själv upplevt det.

Jag är klart imponerad av hur mycket av er själva ni bjuder på
på forumet trots allmänhetens ofta nervärderande syn på
psykiskt sjuka/funktionshindrade.

Konstigt att det är "okej" att säga att man har ett så tungt jobb
att man fick ligga på sjukhuset en vecka för att vila ryggen men
att det är "fult" att ligga en vecka på sjukhuset för att vila psyket...

// Putte

Hej jocke! Vill visa något jag skrivit förut! Den heter Bältespännarna, och ligger under mitt bidrag, Älskade fiender. Länken kommer här;

<!-- l --><a class="postlink-local" href=" www.viska.se/phpBB3/viewtopic.php?p=6400...ic.php?p=64008#p6400 [/url]<!-- l -->