Att lämna det psykotiska osagt kan vara en bra start för att bli mer tagen på allvar. Det kan kännas som det vore intressant för andra friska men det är det inte enligt min uppfattning. Det uppfattas som apart och inte trevligt.
Minns ni Anna Odell? Hon filmade ju ett fejkat självmordsförsök och därefter från hur psykiatrin behandlade henne (vilket man kan ha olika åsikter om, anser dock själv att de handlade enligt regelboken, vilken är rätt brutal).
Det hon däremot definitivt gjorde vara att skada vår förmåga att göra oss lyssnade på och trodda. Vem som helst av oss kan ju vara en ny Anna Odell. Minns när man diskuterade händelsen i ett debattprogram på TV. Både Odell fanns där och så läkare och skötare från S:t Görans sjukhus som hade tagit emot henne. De vägrade att tala direkt till henne utan kommenterade bara genom programledaren. Jag förstår dem
