Någon som projicerar sin psykos (?) på mig

Du kan för att komma vidare och läsa fortsättningen klicka framåt med högerpilen, en till vänster för att gå bakåt på ömse sidor av rubriken
◄ Markus 3:21 ►

Admin1 skrev: Säg inte åt att personen har psykos för då slipper du.

Ja, det Jesus sade att den som kallade honom ifrån sina sinnen hamnar i Gehenna med en eld som aldrig slocknar. Det var avfallstippen utanför Jerusalem där hamnade avrättade och de som inte hade någon grav. Gehenna var helvetet på den tiden

Tack för infon om att ju kortare psykos desto bättre. Jag tror "psykosen", om det nu är det till 100%, har pågått nu sedan ungefär 8/10. Dvs. snart två månader.

Jag vet inte efersom jag inte får någon respons från den här personen, i kontakt, och INGEN annan tror på att hen är psykotisk. Så vitt jag vet. Som det ser ut nu kan jag inte få någon info från någon som hen känner.

Jag *tror* hon upplever ALL kontakt från mig som trakasserier nu. Läser inte ens vad det faktiskt står i kontakten utan utläser även t.ex. att jag hotar att ta livet av mig (polisen ringde i onsdags och frågade om jag hotat att ta livet av mig, nej, så klart) av lite kontakt.

Äh, jag kan lika gärna berätta, det är viktig information: det är min ex-flickvän. Jag har dumpat henne ett par gånger nu. Hon blev liksom jobbigare och jobbigare (drack mycket alkohol) och jag orkade det inte.

Vi kände varandra i 3 1/2 månad innan vi blev tillsammans. Hon var på mig väldigt, väldigt mycket och till slut gav jag med mig, sas.

Sen var vi ihop (väldigt bra) i ca. en månad innan allting började haverera. Delvis pga. hennes drickande men också en annan ganska stor grej (med polisanmälningar osv. nu) i övrig som stressade henne otroligt mycket.

Jag är iaf. beredd att ställa upp till 100% för henne, men jag kan inte göra något nu känner jag. Jag lämnar över det här till hennes vänner som jag börjar få minimal kontakt med nu. Dom förstår inte att hon är så pass sjuk som hon är, men jag kanske kan få chansen att förmedla det nu.

Jag vet inte om vi ska vara tillsammans. Det kanske inte är någon bra idé, men nära vänner ska vi minst vara tror jag. Jag har nog inte fungerat så bra med någon annan person egentligen. Jag har Aspergers Syndrom f.ö.

Vad gör man?

Det här låter som nån Hitchcock.

zoegas skrev: Det här låter som nån Hitchcock.

Ja, det är väl lite så jag upplever det också. Jag såg henne hamna i ett riktigt läskigt psykosmode en gång. Jag sa till henne: "Du förstår väl att det är du som är sjuk?", då såg jag att hon förstod i en kort sekund. Det kom en tår. Sen hamnade hon i ett riktigt läskigt tillstånd där ögonen nästan "snurrade" och det blev någon slags "häxskratt. Det var INTE kul att se. Det här är över en månad sen och det har eventuellt blivit värre när det gäller kontakten med mig. Mer frånvänt från verkligheten är min uppfattning iaf.

Vad gör man?

Du ska låta henne vara ifred.

zoegas skrev: Du ska låta henne vara ifred.

Ja. Jag har förstått det fullt ut nu. Jag undviker all kontakt.

Det senast jag fick från henne var att hon skulle polisanmäla mig, ringa 112 osv. för kanske 10 dagar sen. Jag garanterar att jag aldrig gjort något elakt mot henne. Vill bara väl. Jag ställer ju upp till 100% nu också. Bara jag har möjligheten.

Problemet är att hon eventuellt bara har en riktigt nära vän (hon har massor av ytligt och halvytligt bekanta) och den vännen kan inte hjälpa henne nu (kan inte förklara varför, det är mycket komplicerat).

Jag tror inte det är någon risk alls för självmord. Det är mer långsamt självskadebeteende, och självmedicinerande, med alkohol som gäller där.

Hon har ju, så klart, mått väldigt dåligt tidigare (vill inte skriva några detaljer). Men hon var iaf. ganska lugn och väldigt, väldigt glad då vi var tillsammans. I början. '
Hon drack så mycket att hon inte ens fixade att få recept på Voxra så hon slutade tvärt med det då vi var tillsammans. Men jag tror hon tar Voxra igen åtminstone.