Som någon sa att om man var frisk skulle man vatt det sen man var liten. Jag var alltid egen, höll mig för mig själv, kunde eller brydde mig inte om mycket annat än fotboll i skolan. Var ointresserad av det mesta, var en pajas i 4:an o drev bara me skolan hela tiden på lektionerna, men blev tillrättavisad många ggr, sen blev ja tyst istället, satt o hatade allt, men sa inget, hade hyfsade betyg.
Fick även mycket skit o utskällningar på fotbollsplanen då jag var duktig o det var inte så populärt när man briljerade mot en som var 3 år äldre. Hade kanske fortsatt med fotbollen om ja inte var sjuk o sett vart det ledde. När jag slutade berättade min farsa nyligen, kontaktade tränaren honom o försökte få honom o övertala mig om att fortsätta spela för han sa "han e den bästa vi har". Min brorsa e inte sjuk o han e konsult för FN i Malaysia nu.
