Bli del av samhället ?

Jag upplevde mig bekräftad på Samhall när jag jobbade där, men vilka fördomar det finns kring Samhall och fysisk och framförallt psykisk ohälsa.

När man varken har jobb eller egen familj finns det inte mycket som bekräftar ens värde. Jag minns när jag bodde ihop med min kille att jag hade mer värde i vad jag gjorde för oss tillsammans, än jag har nu när jag bara gör det för mig själv och min hund.

Min gamla kompis med bipolär sjukdom hävde ur sig att jag inte lägger två strån i kors. Hon var missnöjd, när hon inte fick ha mig som slav. Jag skulle gräva och rensa i hennes trädgård.

Känner igen det lite från min mor. Hon gillar inte att jag "gör" så lite när jag är hemma hos henne. Hon tycker jag kan städa och hjälpa henne med saker hela dagarna, men så fungerar det inte för mig. Jag vilar väldigt mycket mellan promenaderna.

När jag jobbade på Second Hand så var det full rulle hela tiden i 6 timmar att hämta och lämna saker och ting!

Min sambo jämförde mig med DR JEYKELL och MR HYDE idag och samma har jag sagt om min mamma hon var precis likadan.

DET ÄR FRÅGAN OM JAG VILL BLI EN I SAMHÄLLET, FÖRR VAR DET VIKTIGT MEN INTE NU LÄNGRE, DET ÄR INTE SÅ VIKTIGT ATT PASSA IN, BÄTTRE ATT FÖRSÖKA NÅ FRAM TILL DEN DU ÄR, DIN INNERSTA KÄRNA.JAGET- SJÄLEN SAMMANKOPPLADE TILL ETT,DÅ MÅR DU SOM BÄST TROR JAG.