Ekonomiskt ser jag mig som en belastning för samhället, du jag är sjukskriven permanent. Men socialt tycker jag att jag har blivit en del av samhället, då jag t.ex. har utökat min närvaro på min dagliga verksamhet, träffar vänner o liknande.
Nja, jag känner mig utanför emellanåt. Oftast gör det inte så mycket att vara utanför, men ibland längtar jag efter att kunna diskutera jobbdagen med sambon vid kvällsmaten. Sambon jobbar, så jag brukar fråga honom om hur jobbdagen varit.
