Ja i och med mitt bildintresse, så är viska en oas mitt i öknen! Vi är väldigt olika nästan en spegling av hur samhället ser ut? Men för mig så är livet en kamp mot övermakten, för mina argument tycks inte bita på journalister som nog har den reella makten.
Hos oss alla så tycks livet kretsa kring oss själva, det är en ganska skarp vanföreställning eftersom det dyker upp väldigt olika infallsvinklar hos oss som är psykosbenägna, så pass mycket att det blir "too much" för oss. Vi klarar inte att filtrera alla intrycken.
Men samtidigt så känner jag att privatlivet är av stor helgd för oss, men om vi tänker oss en skugga som avger energi utan att synas eller märkas, så krossas den av de olika krafter som är utåtagerande. Därför känner jag att det är viktigt att vårda språket, så att det elementet har en chans att återhämta sig från de oerhörda krafter som verkar i allas vår omgivning.
Jag vet inte om jag är sjuk, eller om det är andra som är sjuka. Det gäller att veta vad som är friskt, innan man kan exponera den.
Vars är världen på väg?
