Att bli diagnostiserad

Jag vill inte leva i en fejk-värld vilket är vad som händer om jag tar medicin. Är övertygad att allt det här inte är på riktigt och jag vill inte ta del av det i så fall + vill inte bli hjärntvättad av en massa kemikalier...

Efter ett tag kan du gå ner till så låg dos att det kan vara acceptabelt utan biverkningar,

Okay ingen ska inte tvinga dig till något du inte vill. Förlåt oss vi är gamla i våra styltor här. För oss har antipsykotiska hjälp. Men det är kanske inte så för dig. Ingen ska tamejfan tvinga dig till något som du absolut inte vill. Men ändrar du dig så vet du min och Nissegossens råd. Har du tänkt att kanske prata med någon då? Det är viktigt att ha någon att prata med som förstår en? Har du någon sådan?

Nej men jag ska till en psykosmottagning nästa vecka, ny läkare och förhoppningsvis en psykolog. Jag vill inte bli av med väsena helt, asså jag vill inte att de ska säga till mig att skada mig själv eller så men jag blir så ensam utan dom
Men har hamnat på sjukhus mycket för att jag inte tar medicin så ofta, nu har jag tagit en i en månad som heter reagila men tycker inte den gör jättemycket förutom med dom negativa symptomen. Senaste veckan hafr jag tagit olanzapin. Men min läkare säger att man inte måste äta jättemycket medicin om man inte vill, att en samtalskontakt också kan hjälpa, har ni erfarenhet av det?

Okay jag förstår! Jag har haft samtalskontakt i nästan åtta år hos en jättebra psykolog. Och det hjälpte mej jättemycket. Men jag har även mött en gång en psykolog som gjorde mej sjukare än vad jag var från första början. Så personkemin är viktigt. Det måste stämma med personkemin för det ska vara bra.

Ja, jag gick i samtalsterapi hos en läkare i 8 år. Det är det bästa som hänt mig inom psykiatrin. Hon tryckte inte ner mig.