Har terapi hjälpt dig?

Ja, det är klart! Du är en kämpe som jobbar.

zoegas skrev: Jamen ta dig en tittom här. Hälften är förtidspensionärer. Resten borde vara det. År ut och år in är vi samma människor här. Finns här någon som gillar psykiatrin? "thinking outside the box" Jovisst.

Och hur många på viska har fått så intensiv hjälp så pass tidigt? Innan de självmedicinerat med alkohol eller annat?

Är det psykiatrin eller den psykiska ohälsan som gör att så många lever på marginalen?

Jag vet att det finns en hög risk att det går väldigt dåligt för Fabian. Men ska vi då ge upp och låta honom flytta till ett LSS-boende eller ska vi försöka ta reda på vad det rör sig om och hur man bäst hjälper honom? Är det att överengagera sig eller är det något som de flesta föräldrar skulle ha gjort om de kunnat?

Angående boxen så, jo, jag tror att Fabian inte är ensam om att ha en tunn vägg mellan det fullkomligt galna och det våldsamt kreativa. Det gör inte det jobbiga mindre jobbigt. Inte alls.

Det är psykiatrin. Den har en historia med tortyr och tvångsterileseringar bakom sig. Och jag pratar inte om medeltiden. Skicka inte ditt barn till nån pajas som lär honom att det är en massa fel på honom. Han är helt försvarslös.

Mammuten,

Det absolut viktigaste du kan göra för Fabian är att vara en kärleksfull mamma till honom, se hans styrkor och stötta dessa. Låt dem få växa och utvecklas. Skaffa det ni behöver för att han ska få utveckla dem. Ex. om han gillar att spela musik så ge honom musiklektioner, keyboard, gitarr, dator med lämpliga progam att mixa musik osv... Om han gillar djur skaffa en hund, en ödla eller sköldpadda, låt honom få ridlektioner, osv...

Det är genom att inte inte fokusera på det sjuka utan på det friska som du kan hjälpa honom.

Krisen i puberteten handlar om att finna sig själv. Man har upptäckt som 9 åring att föräldrarna inte är perfekta och ska som 12 åring börja frigöra sig och upptäcka vem man är. Då är det viktigt att inte få en identitet som en sjuk person. Därför är detta med att stödja det friska så oerhört viktigt!

Du får iakta vad han gillar och stödja det. Är det att laga mat så låt honom göra det, låt honom få spännande ingredienser och nya kokböcker... Är det tåg som fascinerar låt honom bygga en stor fin modelljärnväg, ta tågresor, köp böcker om tåg, osv...

Hitta hans intressen och stöd dem. Du är hans mamma. Du ska inte vara hans terapeut. Men som hans mamma kan du hjälpa honom att utveckla sina friska sidor... :hjärta :hjärta :hjärta

Aspergers och Schizofreni är inte det samma.

Ise-Alisa, kloka råd som ligger nära det sätt vi själva tänker.

Geta, jag vet att sjukdomen kan komma som en blixt från klar himmel. Och även när den föregås av en lång tids försämring så är det absolut inte detsamma som ett eländigt liv. Jag hade en kursare på läkarlinjen som var schizofren, som innan sjukdomen levt ett helt annat liv (idrottskvinna, aktiv i föreningslivet etc). Den människa hon fick hitta tillbaka till var liksom en helt annan person än innan. Jag gissar att det är likadant för många.

Asperger och schizofreni är verkligen helt olika saker. Det är inte Fabians Asperger som gör att jag hänger här, utan hans psykotiska problem.