Terapiformer

Utomjordingen skrev: Terapi som jag har idag är öl och Viska!

När man får i sig 4-5 st. öl så plågas man inte så mycket utav sina tankar om vanföreställningar + sina symptom och då kan det vara lättare att våga öppna sig genom att skriva/prata om det. Väldigt bra metod om man inte vill vara helt stängd!

Yes box, jag tycker också att ett par glas är bra medicin, bra för nerverna, bra för humöret. men det är ju olika hur det funkar, en del blir ju faktiskt bara grinigare.

Jag hade varit så stängd så länge i mitt liv men sen när min kvinna kom in i mitt liv så blev jag mer och mer succesivt mindre tal rädd för jag var rädd att öppna mig inför någon under min uppväxt och i mitt vuxna liv men sen när ölen också kom in i mitt liv då blev jag ännu mer öppen.

samma här, när jag hade min första fylla kände jag mig verkligen upplyft utav det och ville dricka mera. men nu när vi är i medelåldern kan man dricka på ett bättre vis. tycker jag i alla fall, bättre att bara dricka lagom mycket för sin "spirit" men inte bli full, är bäst.

Lagom berusad är bäst - men så kan det ibland bli för mycket och då är det inte så bra, för då får man nån slags ångest dagen efter för att man inte minns, typ: - "Vad fan hände igår egentligen?". Det händer sällan att jag dricker för mycket men så vill jag ändå påstå att ibland gör jag misstaget att dricka för mycket under en kväll.

Har man druckit åt helsicke för mycket är man full när man vaknar på morgonen också. Nej, alkohol som terapiform är en ulv i fårakläder. Tar fram mycket negativt, man ältar och blir förbannad. Fast det är klart, dricker man tillsammans med andra kan det bli trevligt även om pendeln kan slå tillbaka då också.