Terapiformer

Geta, berätta gärna om dynamisk psykoterapi. Jag vet inget om det och har inte sökt på Internet, det är mycket intressantare att höra från de som har erfarenhet. Jag förväntar mig ingen roman, men kanske några kärnfulla meningar.

Det är prat-terapi. Man pratar mycket. Det är bra att ha en terapeut att tala med. Man får tänka själv
och ta upp det man tänkt på med terapeuten. När man är uppvuxen i en dysfunktionell familj, som
Nissegossen nämner, är man inte bortskämd med att någon lyssnar på, vad man har att säga. Terapeuten
är ett bollplank helt enkelt.

Som Geta säger. Sen kommer terapeuten med tolkningar som är som hypnos.

Många gånger är det som att tala med en vägg. Då terapeuten bara sitter och lyssnar och kanske ställer frågor.

Gabriella på rsmh bloggen har lite komisk syn och ett inlägg om detta. Borde va rätt lätt att hitta

Min terapeut var inte som en vägg. :väggen Hon var inte tyst. Det tycker jag är myter som cirkulerar om terapi.
Eller också var det jag som höll låda, om det blev tyst. :jubel Varje gång som jag kom till terapeuten, hade jag med mig tankar, som jag tog upp. Det är ett missförstånd att terapeuten ska göra jobbet. Man får själv anstränga sig, för att man ska få ut något av terapin.

Geta, min familj lyssnade visst på mig, men det att familjen var dysfunktionell var att farsan hade sin paranoia, annars har familjen med mina föräldrar och min äldsta syster dragit ett tungt lass. Jag var på den tiden inte lika öppen som jag är idag på både viska och mot min familj.
Innehållet i mitt huvud berättade jag inte om på den tiden. Jag var då sluten som en mussla ang sjukdomen.

Har du svåra problem med depression, Someone? Mitt problem är att jag skrämmer folk, jag kan inte ändra på mig.