Men den sista spiken i kistan ,så att säga var;ditt uteslutande av mig
det klarade jag inte.
Du hade förbjudit läkarna att tala med mig om dig
Hej, min son fick psykos och jag fick också problemet att läkarna ville inte tala med mig om sonen. Efter ett antal inläggningar visade det sig att sjukvården vid inläggning frågade "vill du att vi talar med andra om dig?" vilket min son svarade "nej" på. Men han förstod nog inte följderna av detta svar, dvs att sjukvården då också vägrar att diskutera något med nära anhöriga som vill förstå och hjälpa (göra rätt saker etc).
Jag fick inte följa med på dina undersökningar.
sen skickade de hem dig och jag fick ta hand om dig igen och så fortsatte det. Tills jag inte orkade mer
Enl min erfarenhet behöver denna uteslutning inte alls vara någon brist på förtroende. Det är nog en viktig del av en återhämtning att patienten har möjlighet att diskutera sina problem ensam även med en neutral person - ungefär som att "få hjälp med sina egna privata tankar".
Efter medicinering har jag återfått en god kontakt som tidigare inte var möjlig - och jag tror att den kontakten med nära o kära är den bästa hjälpen för återhämtning. Under förutsättning att man får (eller kan skaffa) information, så att man förstår och kan agera på ett bra sätt.
Författare till inlägg
