Ja jag fattar ärligt talat inte varför vården inte har velat använda mig som resurs?
Vården är formell. Vården är ett "jobb" där man bl a ska följa uppsatta regler. Det kan bli hårt för närstående som ju drivs av känslor.
Enl. min erfarenhet erbjuder vården konfidentialitet för att få patienten att berätta öppet om sina symptom i förtroende. Därför får man inte blanda in andra.
Inom vården finns förstås kunskap om att närstående kan vara en viktig resurs. Därför finns t.ex. gemensam utbildning för patient och närstående. En förutsättning är förstås att patienten vill delta.
