Barn

Mer
3 år 11 månader sedan #1250879 av Admin1
Svar från Admin1 i ämnet Barn
Det är bara 2 % av män med psykossjukdom, som har hemmavarande barn. För kvinnor är siffran 4 %.
Mer
3 år 11 månader sedan #1250882 av notwoodstock
Svar från notwoodstock i ämnet Barn
Hur mycket annars?
Mer
3 år 11 månader sedan #1250897 av memphis
Svar från memphis i ämnet Barn
Jag ville ha barn när jag var ung, men då ville inte mina partner. Alla tyckte jag var för ung och avrådde mig. Men det hade varit perfekt för mig. Sen när jag blev äldre försvann längtan efter barn, jag ville leva livet och hade nog med mig själv. Idag är jag nöjd som det är, precis som Mopa har jag hundar som jag tar hand om istället för barn. Det är mycket enklare! Allvarligt, vilket hästjobb det är med barn, jag blir bara irriterad på mina brorsbarn ibland, över hur krävande de är. De är 9 respektive 5.
Mer
3 år 11 månader sedan #1250900 av zoegas
Svar från zoegas i ämnet Barn
Inte en chans! Jag kan knappt ta hand om mig själv. Det är enormt mycket arbete med barn. De ska ju helst bli fungerande individer som vuxna. Och jag tror inte det är lämpligt för schizofrena att curla en unge. När jag var 24-25 och frisk tänkte jag på det. Mina brorsöner älska jag och hade stor roll i deras uppväxt. Det är häftigt med barn. Men nu skulle jag aldrig orka. Ser framför mig hur ungen ligger trotsande och skrikandes i ICA kön. Kvartssamtal med läraren för hen kastat sten. Nä fy fan.

Åk hem, Packa och lämna planeten!

(╯°□°)╯︵ ┻━┻
Mer
3 år 11 månader sedan - 3 år 11 månader sedan #1250901 av Vatten
Svar från Vatten i ämnet Barn

memphis skrev: Jag ville ha barn när jag var ung, men då ville inte mina partner. Alla tyckte jag var för ung och avrådde mig. Men det hade varit perfekt för mig. Sen när jag blev äldre försvann längtan efter barn, jag ville leva livet och hade nog med mig själv. Idag är jag nöjd som det är, precis som Mopa har jag hundar som jag tar hand om istället för barn. Det är mycket enklare! Allvarligt, vilket hästjobb det är med barn, jag blir bara irriterad på mina brorsbarn ibland, över hur krävande de är. De är 9 respektive 5.

Känner igen det där väldigt väl, de flesta tjejer vill förr eller senare ha barn, efter en tid kanske till och med Propsar på det. Det skiljer nog en hel del mellan kvinnor och män. Kvinnors biologiska klocka tickar oåterkalleligt och mäns känselspröte och talrör för evolutionära frågor gillar att tala känslor. Ibland mötas de tu :dans

Kan inte riktigt förstå hur någon kan gilla barn som generell grupp, då de tillhör den grupp med störst spännvidd på personligheten. En del barn är roliga och intressanta att leka med andra är mest grisiga och kanske till och med elaka mot sin omgivning. Orsak och verkan är lite lurigare att förstå

zoegas skrev: Inte en chans! Jag kan knappt ta hand om mig själv. Det är enormt mycket arbete med barn. De ska ju helst bli fungerande individer som vuxna. Och jag tror inte det är lämpligt för schizofrena att curla en unge. När jag var 24-25 och frisk tänkte jag på det. Mina brorsöner älska jag och hade stor roll i deras uppväxt. Det är häftigt med barn. Men nu skulle jag aldrig orka. Ser framför mig hur ungen ligger trotsande och skrikandes i ICA kön. Kvartssamtal med läraren för hen kastat sten. Nä fy fan.

Håller med, det finns nog inte så många tynder lika tunga som att vara en misslyckad förälder, eller känna sig som en.
Last edit: 3 år 11 månader sedan by Admin1.
Mer
3 år 11 månader sedan #1250905 av Geta
Svar från Geta i ämnet Barn
Hur ska inte våra föräldrar ha känt sig, när vi insjuknade i schizofreni. Värre misslyckande kan knappt finnas.