Jag tänkte från väldigt ung på döden. Planerade vid 15. Försökte vid 18 år att ta livet av mig. Misslyckades och bestämde mig för att ta tag i mitt liv.
När jag var ca 30 sa rösterna åt mig att dö. Tillslut lyssnade jag på dem. Åkte tututbil till akuten. En vecka senare hamnade jag på psykakuten och blev inlagd efter påbörjat självmord.
Läkaren sa till mig att jag måste stänga nödutgångarna om jag ska kunna komma vidare och må bra.
Mina föräldrar finns där som en sista utväg! Men jag käner att vi behöver varandra! Jag skulle kunna släpa alt och bara flytta, men då får det så långtgående konsekvenser i andra hand! Jag tror jag tänker lite fel? Men ni vet inget om medias sätt att arbeta? Jag är så ledsen fortfarande!
