Självstigma och öppenhet

Recard2016 skrev: Min terapeut har sagt till mig att de e viktigt att ja inte pratar med någon annan än henne om mina röster, då de inte skulle förstå.

Det blir bare verre om man skal overbevise folk om at de er reelle, men det er ikke alltid jeg klarer å styre meg for det.

Det är inte lätt att vara en måltavla, många kan ju skylla på en för tillkortakommanden!

Jag märkte en gång på ett ställe för oss som lever med psykisk sjukdom. Jag nämnde att jag lever med schizofreni. Dom blev jätterädda för mej. En kille försökte lätta upp och började skämta om hallucinationer och ingen skrattade människor var fortfarande chockade och rädda. Gick dit aldrig igen.

Jag brukar också berätta om någon frågar varför jag går hemma att jag haft psykos, om någon idag skulle fråga vad det är skulle jag be personen gå in på schizofreniförbundets hemsida och titta på Kimberlys videon. Brukar inte själv fråga människor vad det beror på att de går hemma, inte min sak aser jag själv.

Jag tror man kommer längre om man pratar om drogperspektivet än om schizofreni som missuppfattas ofta som dubbeltydlighet, dvs flera personligheter.