Självstigma och öppenhet

Jag har valt att vara öppen med att jag haft psykos och har en psykossjukdom, jag mår bättre av att inte ljuga. Jag känner att jag blivit bra bemött när jag har berättat.

Jag har inte funderat på självstigma tidigare, knappt hört begreppet. Jag kan tro att jag är i det just nu. Känner mig rädd för vad som skulle kunna komma att hända och fastnar i begränsningar. Jag är rädd för sjukdomen idag, rädd för vad den kan komma att göra med mig.

Clean skrev: En kille försökte lätta upp och började skämta om hallucinationer och ingen skrattade människor var fortfarande chockade och rädda. Gick dit aldrig igen.

Lite liknande reaktion har jag fått. Nån snubbe sa att det var "coolt" med hallucinationer. :va?

En del kanske tror att hallucinationer = rosa elefanter som i Dumbo. Jag fick förklara för den snubben att jag syftade på ljudhallisar.

Krokus! Jag är jättetrött måste sova snart. Jag hade röster men dom försvann nyligen. Likaså allt annat med psykos. Jag har svårt att anpassa mej utifrån gamla inställningar. Väldigt nytt men väldigt bra. Men jag har haft så förut och blivit igen sjuk i psykoser.

Clean,
God natt och sov gott! :sleep

Tackdesamma Krokus! Om du somnar eller när(:

Jag var på en föreläsning och lyssnade på en tjej som hade blivit utbränd och som ifått en kortare synhallucination vid ett tillfälle ska det ses som finare kanske att drabbas av hallucination i utbrändhet, har träffat både friska och mindre friska normala som jag anser både att de har mycket att lära om mänsklighetens ömsesida respekt för allas lika värde, de som ser sig friska men som i verkligheten hade mått bra av psykvård.