Självstigma och öppenhet

Jag känner mig tillhöra en realistiskt sinnesvärld, ändå fattar jag inte hur teven och jag verkar kompatibla med varandra, även i lägen som borde vara omöjliga att associera till! Därför är jag öppen med mig själv, i hopp om att livet ska öppna sig för mig i ett senare skede. Aldrig ge upp är mitt motto här i livet.

Jag har en i ingift släkting som inte har insett att hon har nån sorts psykisk sjukdom. För det första orkar hon inte jobba, hon är dels mycket sjukskriven dels blir hon alltid utbränd igen. Sen orkar hon inte med det "normala" livet. Hon har en massa fobier, och blir rädd för det mesta. Men jag tror inte hon skulle erkänna sig själv som sjuk, det är för mycket stigma. Så hon tragglar på fortfarande.

Men hon har absolut inte psykos sjukdom! Det är nåt mer neurotiskt.

memphis skrev: Ja det kan jag också erkänna om jag tror att den jag pratar med är hjälpt av det på nåt sätt. För mina barndomsvänner har jag erättat mycket. Men det är ändå som att de inte förstår helheten. T ex när jag får mycket ångest och blir stel och konstig då ber de mig att slappna av lite och ha skoj med dem. På en fullsatt bullrig krog! De förstår inte vad ångest gör med en. Fast jag varit öppen så är det själva förståelsen jag tycker uteblir.

Jag har inget sagt på jobb vad jag lider av. Fast arbetsgivaren ringde mig och frågade hur jag mådde när jag hade varit trött och nästan somnat hemma hos en av mina klienter.

Det är helt sant att kompisar inte förstår halv sju av hur det känns att ha ångest. Något annat har jag inte berättat om att jag har. "Slappna av", "tänk på något annat" eller "ryck upp dig" har jag hört dem säga. Noll insyn i hur det kan kännas hur det är att lida av psykisk sjukdom.

Jocke skrev:

Jag tror man kommer längre om man pratar om drogperspektivet än om schizofreni som missuppfattas ofta som dubbeltydlighet, dvs flera personligheter.

Det är en vanlig missuppfattning att är man schizofren har man flera personligheter. Men multipel personlighetsstörning är ytterst ovanligt men skildras ofta i Hollywoodfilmer som schizofreni.

Har ni sett Gasljus med Ingrid Bergman? Hennes man var sugen på hennes arv och försökte driva henne till vansinne genom att manipulera hemmet så hon verkade ha vanföreställningar.

Ja, Gasljus är en känd film.

Tycker att det som ska avgöra vad du tycker om en människa är hur hon eller han är, inte vad du har för sjukdom. Tycker man om en människa tar man reda på hur det är att leva med sjukdomen och för gemene man så är det upp till dem att införskaffa sig rätt information om sjukdom.