Jag har märkt av andra som lever med psykisk ohälsa ska man heller inte nämna schizofreni. Tufft inom kretsen för mupparna för psykisk ohälsa som schizofreni.
Ja det kan jag också erkänna om jag tror att den jag pratar med är hjälpt av det på nåt sätt. För mina barndomsvänner har jag erättat mycket. Men det är ändå som att de inte förstår helheten. T ex när jag får mycket ångest och blir stel och konstig då ber de mig att slappna av lite och ha skoj med dem. På en fullsatt bullrig krog! De förstår inte vad ångest gör med en. Fast jag varit öppen så är det själva förståelsen jag tycker uteblir.
memphis skrev: Ja det kan jag också erkänna om jag tror att den jag pratar med är hjälpt av det på nåt sätt. För mina barndomsvänner har jag erättat mycket. Men det är ändå som att de inte förstår helheten. T ex när jag får mycket ångest och blir stel och konstig då ber de mig att slappna av lite och ha skoj med dem. På en fullsatt bullrig krog! De förstår inte vad ångest gör med en. Fast jag varit öppen så är det själva förståelsen jag tycker uteblir.
Ja, då är det förstås svårt.
Men då är du ju öppen. Om man förstår innebörden eller inte är ju en annnan sak.
Jag har skrivit om mediciner nån el några gånger på Facebook. Men jag nämner aldrig min sjukdom och pratar inte om den ens med mamma. Tycker det är lättare att prata med en olycksbroder, men ärligt talat blir det just inget sjukdomsprat ens med honom. Man ska nog passa sig för att vara öppen tror jag.
