Antingen en cigg eller att skära

Jag vill inte skära mig. Har tagit mina lugnande, men utan effekt. Det är antingen en cigg just nu eller att skära sig. Vet inte vad jag ska göra. Hon jag brukar prata med kan inte prata förän om 20 minuter och då är det redan för sent.

Då tycker jag att det är bättre att du skriver här! <!-- s8) --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_cool.gif" alt="" title="Cool" /><!-- s8) -->

Cigg!!!
Man måste vara rädd om sig. &lt;3

Skriv här och "prata" av dig lite...

Min psykolog bad mig skriva till henne varje dag och här är dagens första brev:

Idag är det inte bra. Döden omfamnar mig som ett varmt täcke på en kall vinternatt. Den viskar till mig, drar mig mot sig, håller om mig. Jag känner mig osäker. Är jag trygg i dödens händer? Vart annars finner jag trygghet? Tanken känns främmande för mig, jag vet hur det är att vara deprimerad och detta är inte det. Jag blir vaggad till sömns med berusning av medicineringen, innan dess är döden och blodet allt jag kan tänka på. Ingenting annat spelar roll. Vill lägga in mig, men kan inte, klarar inte av att bo med andra i samma rum. Det är dyra pengar att betala då jag redan betalat 1000 kronor denna månad till sjukvårdskostnader och sisnt men inte minst bli jag bahandlad som ett djur där inne. Jag skäms, skammen tar stryptag runt min hals. Jag vill verka stabil, vara stabil, kunna visa mig vara stabil för andra för min egen skull. Vad tänker de? Alla tror att jag är galen, de är emot mig, vill utnyttja mig. Vem kan jag lita på egentligen? Hur ska jag hantera detta? Hur ska de främmande tankarna försvinna? Men som Marilyn Manson säger: "A pill to make you numb, a pill to make you dumb, a pill to make you anybody else, but all the drugs in this world wont save her from herself."

Mobila teamet kunde inte göra ett skit sa de.

Det måste vara bättre att röka än att skära sig!