LVU, vad är det?

Jag anmälde en kompis till mig till soc efter att hon ringt mig en kväll och bett om Stilnoct eller Tradolan eftersom hon hade så mycket ångest. Hon har rökt på regelbundet och missbrukar alkohol också, samt "tar vad hon får". Hon säger att hon håller på att bryta med drogerna och att hon ska flytta till skåne med sin kompis (som tydligen är hooked på subutex) för att klara det. Få en nystart. Det lät ju skitbra tyckte jag, men jag orkade inte med att hon ringde mig och bad om piller hela tiden och fick mig att känna mig som en skithög för att jag inte gav/sålde/bytte med henne.

Tidigare hade jag ringt och anmält henne till soc eftersom hon sagt att hon vill ta livet av sig. Hon har ingen kontakt med psykiatrin, men har haft det förr och inte tyckte att det hjälpte. När jag kom med förslag på terapi och medicin sa hon bara att "det funkar inte" och lät det vara så. Soc skickade henne till BUP (hon är 18 år) igen och hon fick Zoloft och 5mg Nozinan (vilket är ett jävla skämt enligt min åsikt).

I alla fall, när hon nu ringde mig och ville ha piller igen så bestämde jag mig för att ringa soc och berätta hur dåligt hon mådde. Jag kan inte förklara desperationen i hennes röst och hur jävla mycket hon kröp för mig för att få ett par tabletter, för att sedan säga att hon hatar mig när jag nekar henne. Jag berättade att hon ville ha tabletter och att de fick göra något nu.

De kommer förmodligen sätta LVU på henne eller skicka henne på behandlingshem. Hon kom över till mig och var rasande och sa att hon skulle slå mig om vi inte varit kompisar, sa att hon skulle ta livet av sig eller rymma om hon hamnade där. Efter det har vi skrivit lite med varandra och hon verkligen hatar mig. Hon fortsätter säga att hon kommer ta livet av sig och att jag förstört hennes liv.

Jag sa att de knappast håller henne LVU:ad särskilt länge, men jag har egentligen ingen koll. Är det någon här som har koll på vad LVU innebär?

Och jag undrar också - gjorde jag fel? Jag har så dåligt samvete. Hon är sedan tidigare dömd för ringa narkotikabrott två gånger och någon stöld också, så hon menar att hon aldrig kommer komma ifrån staden vi bor i där hon bara känner knarkare. Jag vet inte... Suck. Hur som helst så har hon skrivit "ska jag komma över till dig, eller vad säger du?" vilket skrämmer mig som fan, jag tar det som ett hot. Så nu går jag omkring och är rädd på riktigt, det handlar inte om någon jävla paranoia längre...

*trött*

www.sos.se/sosfs/1997_15/1997_15.htm

Saari, det är ingen kompis längre! Håll dig ifrån henne! Hon har ett helt liv att klara upp.

Jag menar att så länge hon kan tigga mediciner för att missbruka så kommer hon aldrig att bli ren från Narkotikan! Du gjorde rätt som ringde soc. (skulle vilja skriva sos)

Jag har också haft det så i mitt liv, där jag fått höra och märka att en person kröp, helt desperat efter Mogadon som hon missbrukade

Hon hade då fått sparken från ett service hem, där hon stal mogadon.

Hon fick inga utav mig heller! Hon har fått klara sig själv ut ur det.

jag ville inte engagera mig för det är ett döfött försök att få henne ren!
Det ställningstagandet får hon ta själv! Hon blir inte ren, förrän hon med sin egen vilja oavsett i vilket sammanhang som hon än befinner sig i beslutar sig för att bli ren.
Hon får gå så i botten att hon har att välja livet eller döden!

Då kanske hon blir ren, men det måste mogna fram inom henne själv!

LVU är lagen om vård av unga... socialens motsvarighet till ett LPT... men det håller ofta i sig rätt länge... minst 6 månader, ibland ett par år... under tiden får personen vård på behandlingshem, fosterhem, eller i det egna hemmet med motiverande samtal, drogtester, mm...

Det här kan vara just den hjälp din kompis behöver för att inte knarka ihjäl sig, även om det inte känns kul för henne just nu... så småningom kan andra insatser komma som kan kännas roligare:

Eget boende med stöd (drogkoller tex), pengar till kläder och nöjen som man mår bra av, terapi, mm...

Hoppas att det ordnar upp sig för din kompis, och att er relation håller för det här på sikt... så småningom kan hon nog förstå att du var rädd att hon skulle överdosera något och dö, att det var av vänskap till henne som du agerade som du gjorde... men det kan ta tid att komma dit... läkemedelsmissbruk tar tid att bryta... du får nog vänta på att hon förstår dig tills efter LVU:et har gått över...

Jag tyckte att du gjorde rätt, som anmälde henne. Förhoppningsvis får hon hjälp nu och blir kvitt sitt missbruk. Hon kommer säkert då tacka dig för att du hjälpte henne. Du kanske inte bör berätta för folk om du tar någon medicin, som kan vara intressant för missbrukare. Det kan bli jobbigt att bli utsatt för folk, som vill ha ens medicin.

Oj, 6-12 månader är ju inte lite. Jag försöker övertala mig själv att det här var det rätta, men det är svårt när hon säger att jag förstört hennes liv, att hon ska ta sitt liv och att jag inte ska lägga mig i hennes liv. Jag ska ju inte lägga mig i hennes liv, jag skulle inte vilja att någon la sig i mitt. Fast visserligen behövs det ibland. Men vem är jag att bestämma det?

Jag hoppas att hon få komma till ett fosterhem eller något, för hennes mamma har slängt ut henne och hon bor hos en kompis.

Jag skulle inte berättat för henne om jag inte litade på henne. Men jag har ju hört talas om att "aldrig lita på en missbrukare"... Hon säger att hennes missbruk inte är stort, det gör mig ännu mer tveksam till detta. Kanske talar hon sanning.

Jaja, jag berättade bara för soc att hon tiggde tabletter och resten får de utreda.

Mitt största problem nu är att jag är rädd för henne. När jag anmälde henne frågade min soc-kontakt om hon var en fara för sig själv eller för andra och mig. Jag sa nej, för då upplevde jag det inte så. Men nu när hon hotat med att komma över så är det annorlunda. Jag är rädd på riktigt men jag vågar inte ringa soc igen och det känns hur som helst som att jag gjort nog.

Inge illa menat men Jag tyckte du gorde fel för jag tycker det är upp till henne själv att avgöra om hon vill ha "hjälp" elller inte. Vart själv iväg skickad på hem som 15 åring (mot min vilja) har bott ¨på lite olika ställen vissa har varit skit och vissa bra .

Men det finns mycket negativt med vård om man inte är motiverad för den för oftast blir man bara värre och ännu mer självdestruktiv (om hon nu är det) För mig vart det bara värre när jag kom hem från 2,5 års behandling. Ett LVU kan man ha väldigt länge vet dom som haft det sen 15 års åldern tills dom var 21. Sedan när dom kommit hem så har det gått mkt illa för dom.

Men är det så att din kompis är en fara för sig själv (tar överdoser injicerar, begår grova brott t ex ) så kan jag förstå dig men jag sätter alldrig dit en vän även om du tror att det kommer hjälpa henne.

hoppas du inte tog illa upp men ett LVU förvärrar oftast mer än det hjälper.