LVU, vad är det?

Sylvia, tjejen behöver hjälp!

Vad gör det i så fall att Saari som på olika sätt försökt hjälpa sin bekant, men inte själv orkar, larmar både soc och psykiatrin, för hon behöver uppenbarligen hjälp!

Jag tycker absolut inte att Saari skall ha dåligt samvete för detta!
Kan man inte hjälpa, så skall man delegera ansvaret till de som är satta till just det ansvaret!
Tänk en gång till Sylvia!

I en sådan här situation vet du att jag inte tiger!

Jag är bedrövad...

Jag förstår inte varför det är mestadels kvinnor som använder en hård vokabulär i synnerhet vid känslomässiga anledningar utan att ta hänsyn till den faktiska situationen, dem vill hävda att dem har rätt.
Men ibland är dem dåliga lyssnare precis som vi!

Saari, jag stödjer dig till fullo. Ingen rolig sits när ens vänner beter sig så som du beskrev. Bra att du känner dig trygg hemma, och att du pratat med dina föräldrar.
Jag hade en vän en gång som jag hjälpte lite , men när han ballade ur och började sova på pissoarer och kom och tiggde pengar stup i kvarten så var jag tvungen att bryta kontakten. Saken är den att han har fått bra hjälp innan (lägenhet och så) men av olika skäl vill han inte ha den hjälpen , eller kan inte ta emot hjälpen. Jag tror att han är för stolt för det. Jag har inte berättat allt om honom , det behövs inte.
Ibland kan jag också vara rädd!
Man önskar så innerligt att han förstår att det inte går i längden att hålla på som han gör. Min omgivning håller med mig.
Hoppas att du har det bra och Kram från Johan

Sylviaplath skrev: Är ärligt talat lite chockad över ditt beteende. Fruktansvärt sätt att bete sig. Man kan dra sig ur relationer utan att blanda in soc, psykiatrin, sina släktingar, vänner och faans moster..... Och du undrar varför hon blev upprörd???

Med en sån vän behöver man inga fiender...

Nja, jag tror att du missförstår. Jag ville aldrig dra mig ur och det var absolut aldrig min tanke när jag anmälde henne till soc, utan jag anmälde henne för att jag bryr mig om henne. Hon är på så djupt vatten och jag blev rädd för att hon knarkar och rädd för hennes önskan om att ta livet av sig och att hon lekte med mina skuldkänslor för att få min medicin. Men med facit i handen är jag inte säker på om det var rätt, jag borde inte lagt mig i det där känns det som. Men jag undrar absolut inte varför hon är upprörd, jag kan förstå det.

Nej, med en sån vän behöver man inga fiender... Detsamma gäller henne för mig. Jag har mina orsaker till att vara trött på henne nu eftersom hon hoppar på mig och hotar mig. Hon älskar mig när jag köper ut cigg till henne, men vägrar jag ser hon till att jag får skuldkänslor för att jag "är en så dålig vän".

Jag drar mig undan tills hon är redo att komma tillbaka, om hon överhuvudtaget tänker göra det. Varför jag gör det? För att hon manipulerar mig och säger elaka saker, hotar med att komma förbi mm.

Det enda jag kan säga egentligen för att på något sätt värja mig mot din anklagelse är att jag bara gjorde vad jag trodde var bäst, för hennes skull. Jag står kluven till det här med tvång, men jag vill att hon ska vara vid liv om ett-två år. Det är det viktigaste. För man behöver gå igenom mycket skit men oftast hittar man ändå någon balans. Det mesta kommer med mognad antar jag. Och än är hon bara 18.

Jag vet inte vad jag skulle gjort annars. Jag klarar inte fler nätter då jag ligger vaken och undrar om hon verkligen tagit steget och begått självmord eller till och med av misstag knarkat ihjäl sig. Det känns som att det ligger på mitt ansvar när jag är den enda eller i alla fall en av de få som vet om att hon inte sover, mår dåligt, knarkar och bara vill dö. Jag visste inte vad jag skulle göra så jag sökte kontakt för att lägga över ansvaret på någon annan.

Det här är oerhört smärtsamt, men om något hände henne och jag inte försökt göra någonting så skulle jag hata mig själv till döds. Om det är att inte vara en bra vän så antar jag att jag inte är det, men jag definerar det här som något slags nödvändigt ont, något som inte är rätt men inte fel och en knivig situation utan någon riktig klar lösning.

Jag vet inte... jag vet bara inte

Nissegossen skrev: Kan man inte hjälpa, så skall man delegera ansvaret till de som är satta till just det ansvaret!

Just det där är ett argument som väger tungt hos mig - en vän kan inte bära hur mycket som helst åt en utan det är mer än klokt att skaffa professionell hjälp. Och hon behöver verkligen det. Det är bara olyckligt att det måste ske med tvång, men ska jag sitta och se henne ta livet av sig? Jag kan inte det!