Sverige ett rättspsykiatriskt sjukt land

Som utflyttad från Sverige efter halva livet och vidare med anledning därav bl a att jag ska sluta på Viska.se vill jag runda av genom att kommentera Svensk lagstiftning.

Sverige är ett "konstigt" land som har LPT=Lagen om Personlig Tvångsvård, dvs att en domstol är med och tvångsmässigt beslutar när någon behöver intas för vård. Det finns jämförelsevis t ex inte i Finland, Tyskland och många andra länder. Inget speciellt skiljer den psykiatriska vården från annan slags vård i dessa länder.

Sverige är ett "konstigt" land som har LRV=Lagen om Rättspsykiatrisk Vård, dvs att en domsttol dömer till vård i stället för fängelse. Det finns jämförelsevis t ex inte i Finland, Tyskland och många andra länder. Frågan om att dömas finns inte överhuvudtaget i dessa länder och det är självklart att man även vid brott får vård som Social- och hälsoverket i det landet då tillser och sedan även följer upp utskrivningen.

Helt klart sundare i andra länder. Varför det blivit så sjukt i Sverige sedan början av -90 talet är lite oklart.

Det håller jag inte alls med om.
Jag tycker att det är en säkerhet att Länsrätten kallas
in när Tvångsvården eventuellt ska förlängas enligt
läkarna på den psykiatriska kliniken där man är inlagd.
Man får träffa en jurist och en oberoende läkare innan
länsrättsförhandlingen börjar.
Man har chans att uttala sig och blir inte godtyckligt inlåst
med fortsatt tvångsvård.
Johan Cullberg skriver i sin bok Psykoser att det måste
finnas insyn i psykiatrin utifrån så att patienterna inte är
helt skyddslösa.

Geta,

är du för eller emot tvångsvård? :

Om man är en fara för sig själv eller andra så kan
tvångsvård vara nödvändigt.

Geta,

du menar isåfall [i:tkd4rzw4]brottslingar[/i:tkd4rzw4]? : Skilj på brottslingar och sjuka.

Jag kan inte hålla med dig schizobrain, om att Sverige i denna fråga är mer sjukt än andra länder. Jag har efterlyst länge om större insyn från vissa instanser.

Nu har ju forskningen och oberoende utredare vidgat rättsbegreppet, så att brukarna i dagens samhälle är mindre rättslösa. HSAN och andra instanser känns för komplicerat.

Att länsrätten gör en bedömning i om tvångsvård överhuvudtaget kan vara berättigad tycker jag är i sin ordning. Även om vissa patienter inte godtar länsrättens beslut, så finns det ändå att man kan överklaga. Sedan är man inte alltid preparerad för att ta emot ett beslut som fattas över ens fattningsförmåga.