Examensarbete om schizofreni

Hej!
Vi läser sista terminen på journalistprogrammet på Göteborgs universitet. Där skriver vi ett examensarbete om schizofreni som vi i slutändan hoppas publicera i någon av de större dagstidningarna. Vi tycker att de viktigaste rösterna, de människor som faktiskt lider av schizofreni, ofta förbigås när media skriver om sjukdomen. Därför vill vi basera vårt arbete på intervjuer med de som [i:3b9kx126]verkligen[/i:3b9kx126] är berörda.

Därför söker vi nu Dig som har, eller har haft, schizofreni och som kan tänka dig att bli intervjuad om dina upplevelser, tankar och känslor kring din sjukdom. Våra huvudspår i arbetet är:

[i:3b9kx126]-Hur är det att leva med schizofreni? Hur fungerar sjukdomen i vardagen, hur kan symptomen variera, hur får man insikt om sin sjukdom?

-Vilken attityd har samhället till människor med schizofreni? Vilka fördomar, missförstånd och okunskaper finns det - hos allmänheten och i media? Vad kan man göra för att överbrygga dem?

-Hur gör man för att komma tillbaka livet med schizofreni? Vilken hjälp behövs och var finns den? Hur skulle man kunna hjälpa fler?[/i:3b9kx126]

Vi tycker det är jätteviktigt att det vi skriver präglas av de människor som faktiskt har sjukdomen. Vill du hjälpa till att sprida kunskap om schizofreni och minska fördomarna, hör av dig till oss! Om du vet någon annan som kan tänkas ställa upp är vi också tacksamma för alla tips!

Anmärkningsvärt är hur behandling och diagnoser är totalt ovetenskapligt kärringsvammel och 100 % måendefixerat om hur du må må i stället för vad du har för resultat. Man har t ex inga metoder alls för att fastställa Typ 1 eller Typ 2 fel (sannolikheten för att döma en oskyldig eller frikänna en skyldig). Den s.k. forskningen är alltså bara pladder och kommer att förkastas av framtida historien.

Hej på er! Jag blev intervjuad av en av de studenter som gjorde tidningen sans på den tiden det begavs sig! Jag har lyckats få till ett foto där jag inte ser ut som jag gör egentligen! <!-- s:oops: --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_redface.gif" alt=":oops:" title="Embarassed" /><!-- s:oops: -->

Men, om ni har ett referens exemplar så kan ni titta på sidorna 36-39 där har ni mig under rubriken Religion-ett språk för upplevelsen!

Har ni inget ex kan ni komma hem till mig och läsa den hemma hos mig. Vis av skadan lämnar jag aldrig ifrån mig sådant som skrivits av mig själv, eller andra, där jag inte har mer än ett exemplar.

Hur jag egentligen ser ut ser ni på galleriet här på viska, för där i sans ser jag ut som åtminstone 80!

Den som är handledare för mig där jag går kurser, nämligen IFS heter då Anna-Carin Jansson och finns på IFS. Hon har själv gått igenom Journalist högskolan! Hon jobbar nu på 80% på IFS och resten är hon frilans och skriver bla i GP. Hon och en manlig student var de enda som gick ut från den gymnasieskolan med högsta betyg i alla ämnen det året! Hon var dessutom elevrådets ordförande!

Ta ett annnorlunda tema den här gången och intervjua henne och andra som är aktiva på IFS dvs både de som är anställda och IFS ordförande i Göteborg, Barbro benjaminsson, så får ni lite mer kött på benen. Hon om någon får igenom sina idéer, hon är inte främmande för att gå till Göran Johansson och gå upp på departementen och överhuvud taget, så har hon ett läskigt stort kontaktnät!

Inte att förglömma att ni också i så fall pratar med oss sjuklingar som försöker göra något hur bilden ser ut för oss som har sjukdomen! Vi har fått projekt pengar ifrån allmänna arvsfonden.

Jag själv var med och skrev texter till pjäsen Röster som gick upp på Teater UNO i Göteborg! Den gick för fulla hus alla de tio gånger den sattes upp! 400 stod i kö för biljetter. Men eftersom lokalerna var uppbokade till annat så slutade vi där! Obs; Jag skrev bara texter och stod inte på scen utan det var skådespelare från teater UNO som läste upp dem! Jag har själv dokument från den tiden, och dessutom gick den ju också upp som radioteater. Jag har skivan och kan göra en kopia. Den är ca; 40 min lång!

Adressen till IFS är Kungsgatan 10, Tele IFS; 155114

Jag har Anna-Carins jobb tele men det lämnar jag inte ut! Välkomna att höra av er! Det kan ju vara värt ett Besök!!![/b]

A S skrev: Hej!
Vi läser sista terminen på journalistprogrammet på Göteborgs universitet. Där skriver vi ett examensarbete om schizofreni som vi i slutändan hoppas publicera i någon av de större dagstidningarna. Vi tycker att de viktigaste rösterna, de människor som faktiskt lider av schizofreni, ofta förbigås när media skriver om sjukdomen. Därför vill vi basera vårt arbete på intervjuer med de som verkligen är berörda.

Därför söker vi nu Dig som har, eller har haft, schizofreni och som kan tänka dig att bli intervjuad om dina upplevelser, tankar och känslor kring din sjukdom. Våra huvudspår i arbetet är:

-Hur är det att leva med schizofreni? Hur fungerar sjukdomen i vardagen, hur kan symptomen variera, hur får man insikt om sin sjukdom?
Ensamt som sagt. Perioder då man är psykosfri, då
gäller det att leva så lugnt och monotont som möjligt.
Psykos eller vanföreställningar och paranoia
förekommer närdet är som värst.
Efter psykos brukar depression komma som
ett brev på posten, innan man hittar tillbaka till
sig själv igen.Fullkomlig insikt om sin schizofreni
tror jag att det är svårt att få.
Under psykos är det säkert ovanligt att vara
medveten om att det är vanföreställningar
man har.

-Vilken attityd har samhället till människor med schizofreni? Vilka fördomar, missförstånd och okunskaper finns det - hos allmänheten och i media? Vad kan man göra för att överbrygga dem?
Attityderna är mycket negativa till schizofrena. Det
är så gott som omöjligt att accepteras på en
arbetsplats om det är känt att man har diagnosen
schizofreni.
Folk lyssnar inte på en. Schizofrena anses vara
våldsamma och farliga.
Det tråkiga är att när man får en psykos så är
det lätt att förstöra hela sitt rykte, då alla
fördomar bekräftas om galenskap.
Att få nya chanser är nödvändigt.
Att i media skriva mera nyanserat om schizofreni
kan vara ett sätt att förändra synen på
schizofreni.

-Hur gör man för att komma tillbaka livet med schizofreni? Vilken hjälp behövs och var finns den? Hur skulle man kunna hjälpa fler?
Nu är det 40 år sedan som jag insjuknade i
schizofreni och då fanns i stort sett bara
medicin.
Den bästa hjälp som jag fått senare, är
mångårig psykoterapi.
Det som finns idag är familjeutbildning,
KBT, studie och arbetsstöd m.m.
Det är viktigt att så fort som möjligt få hjälp
med att avmystifiera det här med
schizofreni, när man insjuknat.
Att det går att återhämta sig ganska hyfsat är
bra att få veta.
Det behövs särskilda psykosteam inom
psykiatrin som tar tag i den nyinsjuknade.
Att inte lämnas ensam med sin rädsla, förvirring
och frågor är A och O.


Vi tycker det är jätteviktigt att det vi skriver präglas av de människor som faktiskt har sjukdomen. Vill du hjälpa till att sprida kunskap om schizofreni och minska fördomarna, hör av dig till oss! Om du vet någon annan som kan tänkas ställa upp är vi också tacksamma för alla tips!

Jag läste inte igenom helt utan svarade direkt när jag såg att det var journalisthögskolan! Men Låt de intervjuer som ni kan göra på IFS vara till någon ledning för er!

Detta för att projektarbetets grunder är hur vi som är brukare skall komma ut och synas i media och jobba på den stigma som sjukdomen för med sig! Ert projekt passar oss som hand i handsken!!! Jag lovar det! :lol:

För vi hade tänkt bjuda in journalister, poliser, socialarbetare, ja, i stort sett alla som kan påverka denna opinion som överhuvudtaget finns i landet och annorstädes! Vi räds icke heller för att ställa upp med information till politiker eller vem som helst, som vill lyssna på oss brukare!

PS; Min e-postadress är, lyder som följer, <!-- e --><a href="mailto:nissegossen101@hotmail.com]nissegossen101@hotmail.com[/url]<!-- e -->

IFS -intresseförbundet för schizofreni är ju till
största delen en förening för anhöriga.
Vad jag förstår så gäller det här personer, som
själva är drabbade av schizofreni.