Examensarbete om schizofreni

A S skrev: -Hur är det att leva med schizofreni? Hur fungerar sjukdomen i vardagen, hur kan symptomen variera, hur får man insikt om sin sjukdom?

Schizofreni varierar mycket från individ till individ. 35 % återhämtar sig fullständigt från sjukdomen och kan leva normala liv, men 20 % bor på gruppboende. De fem första åren är värst, sedan lindras sjukdomen. Vid 40-60 års åldern sker en förbättring hos många. Sjukdomen är lindrigare i uländer faktiskt.

50 % saknar sjukdomsinsikt och är alltså inte medvetna om sin sjukdom. Insikt att man är sjuk kan ge depression.

-Vilken attityd har samhället till människor med schizofreni? Vilka fördomar, missförstånd och okunskaper finns det - hos allmänheten och i media? Vad kan man göra för att överbrygga dem?

Farliga, svårt sjuka, galna och korkade.

Svårt att göra något åt saken egentligen. Kanske information i tidningar och TV kan hjälpa på sikt. Antistigmakampanjer har tydligen ingen effekt. Kanske det bästa vore att erbjuda en bättre vård, som gjorde alla med schizofreni friskare - på sikt skulle nog fördomarna minska då.

-Hur gör man för att komma tillbaka livet med schizofreni? Vilken hjälp behövs och var finns den? Hur skulle man kunna hjälpa fler?

Det gäller att ha hopp och sysselsättning eller arbete samt en bra vård.

Det man främst skall satsa på är nyinsjuknade för de är sjukast och då kan man också förebygga funktionsförluster. Ge dem andra behandlingar med effekt, som KBT, patientutbildning och familjeutbildning. Ge dem också ett personligt ombud. Daglig sysselsättning.

Satsa på att spåra och behandla dem med tidiga symptom på schizofreni och försöka hindra att sjukdomen bryter ut.

För de som haft schizofreni länge är det nog viktigast att satsa på arbetsrehabilitering samt KBT för de som har positiva symptom.

Geta skrev: Till exempel tillgång till sysselsättning och arbete
liksom stöd vid studier är inte alls lika utbyggt vid
schizofreni.
När kommer det till exempel specialdesignade arbeten
för schizofrena personer?

Jag läser ju till socionom nu, och tvingas skärskåda lagar som SoL och LSS dagligen.
Den tråkiga (och för mig helt oförklarliga) grejen är att människor med psykiska funktionshinder inte har rätt till daglig verksamhet enligt LSS. De har rätt till alla de andra punkterna, utom just daglig verksamhet (jag orkar inte leta upp lagboken just nu, men om någon vill ha källa kan jag gå och hämta den. Det är formulerat rätt otydligt, som det ofta är i lagar, så det framgår inte vid första åsynen utan först när man "lusläser").


Edit: här kommer källa:
Psykiskt funktionshinder faller under 1§ 3 punkten. Katalogen av rättigheter räknas upp i 9§, där punkt 10 utgör daglig verksamhet.
Av 7§ kan man utläsa:
"Personer som anges i 1 § 1 och 2 har, under samma förutsättningar, även rätt till insatser enligt 9 § 10".
Det betyder att personer som anges i punkt 3 (dvs psykiskt funktionshindrade) inte har rätt till insatser enl. 9§ 10 punkten, endast de som anges under 1§ 1-2 punkten har detta.
Läs LSS i sin helhet här: www.notisum.se/rnp/sls/lag/19930387.HTM

Fråga mig inte hur de tänkt när just psykiskt funktionshindrade är undtantagna från den rättigheten, för mig är det en gåta.
Men så är det.

Vissa verksamheter ordnar daglig verksamhet till psykiskt funktionshindrade ändå, men det är inget man kan kräva att få. Det gör också att verksamheterna inte heller kan kräva att få pengar till sånt från kommunen, eftersom det inte finns någon sådan skyldighet. Därför tvingas de bekosta sådant själva, om nu kommunen inte känner för att sponstra något frivilligt. Vilket inte händer helt ofta.
Diskriminering, säger jag!

BRA, tryskey!

det är också mycket annat som vi är diskriminerade på:

...handikapp-ersättning, utomlands/klimatvård, hjälpmedel, sämre läkemedel, sämre publicitet...

Det vore bra om fler kunde svara på denna enkät. När någon frågar oss är det viktigt att vi svarar för annars kommer andra att säga vad de tror att vi tycker och det kanske inte alltid blir bra. Jag har skickat ut enkäten som går ut i nyhetsbrevet, som har 146 prenumeranter. Det kan komma svar den vägen också.

A S skrev: Hej!
Vi läser sista terminen på journalistprogrammet på Göteborgs universitet. Där skriver vi ett examensarbete om schizofreni som vi i slutändan hoppas publicera i någon av de större dagstidningarna. Vi tycker att de viktigaste rösterna, de människor som faktiskt lider av schizofreni, ofta förbigås när media skriver om sjukdomen. Därför vill vi basera vårt arbete på intervjuer med de som verkligen är berörda.

Därför söker vi nu Dig som har, eller har haft, schizofreni och som kan tänka dig att bli intervjuad om dina upplevelser, tankar och känslor kring din sjukdom. Våra huvudspår i arbetet är:

-Hur är det att leva med schizofreni? Hur fungerar sjukdomen i vardagen, hur kan symptomen variera, hur får man insikt om sin sjukdom?

"Många påstår att man är normal, för att i vissa moment påpeka att vi har olika uppväxt och socialt liv. Funktionshindret gör sig påmind ibland via en bristande vilja att ta itu med sin vardag. Symptomen varierar beroende på vem man träffar och hur dem behandlar en, vissa behandlar en styvmoderligtgenom att säga att dem behandlar mig för den jag heter och inte för min funktionshinder som jag vill att dem tar hänsyn till. Jag har kraftiga svagheter i den orala kommunikationsformen. FK var den som upplyste mig om vad läkarna och vårdarna tyckte om mig."

-Vilken attityd har samhället till människor med schizofreni? Vilka fördomar, missförstånd och okunskaper finns det - hos allmänheten och i media? Vad kan man göra för att överbrygga dem?

Samhället vill inte erkänna att schizofreni finns, utan buntar ihop en mängd symptom och kallar dem med samlingsnamnet psykiskt störda. Fördomarna yttrar sig såtillvida, jag ser inte på dig att du är schizofren, utan fnyser åt mitt påstående, dem har alltså en skev bild av en gammal man skakandes sina händer och upprepa ett mantra monotont tyst för sig själv. Dagens schizofrena är relativt välutbildade och kan svar för sig själva, men blir det ett flockbeteende mot den schizofrene, ja då är det kört, då blir man utskrattad, en slags löjetsskimmer lägger sig över kommunikationen. Så det är mycket missförstånd och okunskaper kring gebitet kommunikation och hur mycket vi ska släppa av oss själva, vi sägs ha en stark integritetskänsla? Media ropar ut psyksjuk lite för ofta.
Jag tror det skulle vara bra om det kom ut en bra skildring av en intellektuell schizofren, som med lite draghjälp av kompisar kan förklara hur livet som schizofren yttrar sig. Det betyder att vi måste nog be censuren höja taket för en schizofren kan vara rätt frispråkig om andan faller rätt. Det är bara det att det är konventionerna som hindrar den schizofrene att helt leva ut sitt liv. Jag tror det blir svårt att binda ett program kring enbart schizofreni, utan vi måste nog tillåta oss att meleras i en vanlig miljö där folk kan känna igen snacket.

-Hur gör man för att komma tillbaka livet med schizofreni? Vilken hjälp behövs och var finns den? Hur skulle man kunna hjälpa fler?

Jag tror det är viktigt att skaffa sig en sysselsättning, jag har ett boendestöd som finns där i vardagen när jag kommer med mina underliga funderingar som föräldrarna knappt förstår vad det är. Kommun är skyldiga att hjälpa färdigbehandlade patienter. Här fungerar det mycket bra. Jag tror man kan hjälpa fler genom att visa dem att det finns utvägar för dem att ta del av samhällsdebatten utan att lita på att andra ska föra deras talan, att man visar en aktiv delaktighet i dem demokratiska beslut som ska fattas. Sentror jag i o f sig att vi behöver en normal ansikte som schizofreniker kan känna igen sig i. Erland Cullberg är trotts allt en riktigt skolad stjärna, men sådana som PSR och Nissegossen eller Geta kan bilda en skola för framtida schizofreniker, men jag hoppas samhället kan bygga bort schizofrenin, tror det är en apatiskt sjukdom? Men engagemang tror jag kan hjälpa så många att känna eget ansvar för sitt liv.

Vi tycker det är jätteviktigt att det vi skriver präglas av de människor som faktiskt har sjukdomen. Vill du hjälpa till att sprida kunskap om schizofreni och minska fördomarna, hör av dig till oss! Om du vet någon annan som kan tänkas ställa upp är vi också tacksamma för alla tips!

Hej !

har varit scitzofren nu i 5 år och det viktigaste för att funka enligt mej är jobb och att kunna prata av sej utan att bli missförståd ,motion ,någolunda plan eller steg planer för framtiden (fast man tror man skall leva i all oändlighet)och att hitta positiva intressen sedan märker man efter ett tag att man åldras

sedan jag blev scitzofren började jag drömma som i sej kan vara farligt då lätt psykoser kan komma men för mej har detvarit bra att få bort bilder som är känslor ut ur kroppen och oftas ett steg i processen har varit dröm, bilder ,känslor,sänt sms till aftonbladet ,får känslan att nån ser och har lite koll på en ,ibörjan var jag också på slutn psykiatrisk avdelning och tog medicin ,och det tror jag oavsett hur kränkande man tycker det känns så är det lite bra men inte för mycket sluten avdelning

patrik