Sök efter symptom

En brittisk undersökning visar att personer med schizofreni har en dålig livsstil, vilket kan ge en ökad risk för hjärt-kärlsjukdom.

Rökning, övervikt, dålig diet och ingen motion var mycket vanligt hos de som ingick i studien.

Livsstilen hos 102 personer med schizofreni i England jämfördes med normal befolkningen.

Män åt inte tillräckligt med frukt, grönsaker, mjölk och baljfrukter, medan kvinnor åt för lite mjölk och potatis.

För hela gruppen var portionerna av frukt och grönsaker i genomsnitt bara 16 per vecka, jämfört med rekommenderade 35.

86 % av kvinnorna och 70 % av männen var överviktiga, delvis beroende på brist på motion.

Blodfettsvärden var förhöjda hos 53 % och bara 2 personer (2 %) hade kvoten a-tokoferol till kolesterol under den godkända nivån 2.25.

70 % rökte och 54 % var storrökare med mer än 20 cigaretter per dag.

Skillnaderna i livsstil beräknades ge en 10 års risk för hjärtkärlsjukdom på 10,5 % för män, medan motsvarande siffra för kvinnor var 7 %.

För normal befolkningen är motsvarande siffror 6,4 % resp. 4,1 %.

Slutsatsen är att den fysiska hälsan vid schizofreni bör förbättras.

Kommentar:

En studie i Umeå nyligen rapporterade att 50 % har övervikt. Livsstilen borde tas upp i patientutbildningen, som egentligen alla skall få. Akademiska sjukhuset i Uppsala har gjort ett dataprogram Koll på maten, som kan användas för kostutbildning för personer med schizofreni. Kostar 870 kr. Egentligen borde nog brukar- och anhörigorganisationer engagera sig i kost- och motionsfrågor med kurser i matlagning och motion.

Källa:

Br J Psychiatry 2003; 183: 534-539

Här kommer en instruktion från British Medical Journal.

  • Tag med en lista med frågor till läkarbesöket och förvänta dig raka, klara svar
  • Bestäm hur involverad du vill vara i din vård - de flesta vill ha delad "vårdnad" med sin läkare.
  • Ha tillgång till dina journaler.
  • Att få bli bedömd av en annan läkare vid viktigare diagnoser eller behandlingar.
  • Använd telefon, internet och annan sorts kommunikation, som komplement till personliga besök.

Jag vill få alla viktiga frågor besvarade så jag kan förstå.

10 minuter tillbringar läkaren med varje patient och ofta avbryts patienten efter mindre än 30 sekunder. När patienterna får tillfälle att ställa frågor som är viktiga för dem, blir de nöjdare och chansen är också större att de blir friskare. De tycker också att de fått mer tid hos läkaren, även om så inte är fallet.

Jag vill bestämma hur mycket jag skall delta i besluten om min vård.

Forskningen ger klara besked att delat beslutsfattande ökar självkänsla och livskvalite samt följsamhet till behandlingen och bättre vårdresultat. Alla vill dock inte bestämma själv.

Jag vill kunna läsa hela min journal om jag vill

En personlig, aktuell journal är en viktig del av dagens komplexa och rörliga samhälle. De som läser sin journal tycker det är bra och kan också korrigera felaktigheter. Studier där patienterna haft sina egna journaler tyder på att det blir lättare att kommunicera, större tillfredställelse och känsla av kontroll.

Jag vill ha rätt till en andra bedömning.

Särskilt vid livshotande sjukdomar vill många patienter ha en andra bedömning för att bekräfta diagnosen eller välja den bästa behandlingen. Det är inte lätt att göra det för patienten. Forskningen tyder dock på att en andra bedömning kan vara väldigt bra t.ex. vid cancer eller stora kirurgiska ingrepp. Många otillräckligt grundade beslut kan stoppas, patienten blir bättre och kostnaden blir inte högre.

Jag vill kunna kommunicera med vården utöver läkarbesöket.

Idag sker patientkommunikationen med direkt personlig kontakt. Läkare är rädda för att e-post och telefon skall skapa merarbete mm. Forskningen visar att telefon och e-post är praktiska för att följa upp vården. Det ökar chansen att patienten fortsätter medicineringen , informerar vården om behandlingsresultat och biverkningar samt förbättrar behandlingsresultatet. Andra metoder, som videokonferenser kan revolutionera läkarbesöket.

Den viktigaste läxan från dagens forskning är att den passiva "goda" patienten kan ibland leda till försämrad hälsa, onödigt lidande och potentiellt katastrofala följder.

Kommentar:

Sverige ligger långt framme vad gäller lagstiftning om information, delaktighet och medbestämmande i vården. Lagarna kom redan för nästan 20 år sedan. I schizofrenivården är nog uppföljningen mycket bättre än inom annan vård. Förbättringar måste dock ändå göras med tätare telefon eller e-postkontakt med en sjuksköterska för att undersöka effekten och biverkningar av medicineringen. De med schizofreni verkar enligt min erfarenhet ofta lösa problemet med biverkningar genom att sluta att ta medicinen.

Källa:

Jadad, A.J, Rizo, C.A, Murray , W och Enkin, M.W.
I am a good patient, believe it or not
BMJ 326:1293-1295 (2003)

Läkemedlen kan ibland störa varandra s.k. interaktioner, så att effekten ändras eller så att biverkningar uppstår.

Tidigare har detta kunnat kontrolleras via FASS, men nu finns möjligheten att göra detta via Internet.

Interaktionskontrollen ingår i Janus, som är ett datastöd för läkemedelsförskrivning för läkare, men finns nu också på Internet tillgängligt för alla.

Du kan nu själv kontrollera på Internet om dina läkemedel stör varandra.

10 viktiga faktorer för att återhämtning skall ske

  1. Förhållandet till familjen
  2. Missbruk
  3. Längden på obehandlad psykos
  4. Initialt svar på läkemedelsbehandling.
  5. Följsamhet mot behandling
  6. Stödjande terapi
  7. Kognitiv förmåga
  8. Social förmåga
  9. Tidigare liv
  10. Tillgång till vård

1. Stress i familjen ökar risk för återfall, medan familjeutbildning och känslomässigt stöd minskar denna risk. Bland de som återhämtar sig säger sig 70 % ha gott eller mycket gott förhållande till familjen.

2. Bland de återhämtade finns ej missbruk och endast sparsamt bruk av alkohol. 75 % hade dock missbrukat innan de blev sjuka.

3. Längre tid av symptom före behandling korrelerar direkt med längre tid för återhämtning samt i mindre grad. Bara 13 % av de återhämtade hade haft symptom i längre tid än ett år innan behandlingen startade.

4. Förbättring efter några dagars behandling med antipsykotika är ett gott tecken för ett framtida, bra behandlingsresultat. 87 % rapporterade effektiv symptomkontroll med sitt första läkemedel.

5. Att inte ta antipsykotika hämmar återhämtning både på kort och lång sikt.

6. Ett positivt förhållande till psykiatriker och annan vårdpersonal skapar hopp och är viktigt för förbättring. 91 % fick psykoterapi och 80 % sa att psykiatriker och terapeuter bidragit till deras återhämtning.

7. Gott minne, koncentrationsförmåga och effektiv visuell perception är mycket viktiga för återhämtning. Alla återhämtade hade här normal förmåga i olika tester.

8. Negativa symptom eller dålig interpersonell förmåga relativt till sociala förväntningar korrelerar till graden av handikapp. Ingen återhämtad hade mer än milda negativa symptom.

9. Utbildning, IQ, ålder, snabbt insjuknande, tidigare arbete och social förmåga påverkar återhämtning. 70 % hade högskoleutbildning och ytterligare 13 % fullgjorde den, medan nästan alla övriga hade arbetat.

10. Kontinuerlig, patientorienterad och koordinerad behandling är viktig för återhämtning. 91 % fick antipsykotika och psykoterapi, 48 % socialfärdighetsträning, 56 % familjedeltagande, 26 % arbetsrehabilitering och 61 % deltog i själv-hjälpsgrupper.

Detta är baserat på en amerikansk studie av litteraturen samt av 23 personer, som återhämtat sig. Litteraturen visar på att återhämtning kan ske:

1. vid tidig behandling med aktiv kontaktman och antipsykotika
2. när mer kroniska och återfallande former behandlas i långa perioder med allsidig, kontinuerlig vård.

Kommentar:

Väldigt intressant även om 23 personer är i minsta laget. En större studie på 100-tals patienter är nog nödvändig för säkrare slutsatser. Dessa faktorer är viktiga att ha i minne, när vården utformas och tyder på att en mer allsidig vård krävs än den som oftast ges idag. Studier av detta slag kan dock bli inaktuella snabbt, när nya effektivare behandlingsmetoder introduceras.

Källa:

ScienceBlog

Mig veterligen finns bara två sätt för en individ att minska risken att insjukna i schizofreni och det är:

- att inte använda cannabis eller hasch särskilt i tonåren.

- att röka i tonåren (eller snusa också förmodligen) kan i vissa fall halvera risken hos män.

Studier finns nu som visar att cannabis kan utlösa schizofreni och särskilt de som använder det väldigt mycket har en sex gånger högre risk. Det är okänt om cannabis utlöser sjukdomen tidigare eller om den ger schizofreni hos personer, som annars inte skulle fått det. Även om detta råd enbart uppskjuter sjukdomen, så är det värdefullt för ju senare sjukdomen debuterar desto bättre.

En svensk studie på värnpliktiga visar att risken att drabbas av schizofreni minskar med 20-50 % hos de, som röker. Storrökare får bäst effekt. Det antas att nikotinet orsakar denna effekt.

Förbättrad mödra- och födelsehälsovård har uppskattats kunna minska risken att insjukna i schizofreni med 22 % enligt en artikel i Läkartidningen. Detta genom att eliminera vissa födelsekomplikationer.

Källa:

Rey, J.M. och Tennant,C.C.
Cannabis and mental health
BMJ 325:1183-1184 (2002) Cannabis fördubblar risken

Många anhöriga och vänner är osäkra hur de skall bete sig, när den sjuke kommer tillbaka från sjukhuset. Här kommer några råd:

    • Familj och vänner skall finnas tillgängliga om det är möjligt
    • Förvissa er om att basala behov, som mat, dryck och bostad är tillgodosedda
    • Minimera stress och stimulering
    • Argumentera inte mot psykotiskt tänkande (du behöver inte hålla med personens idéer, men hävda inte att de är felaktiga)
    • Undvik konflikter och kritik, om inte det är nödvändigt för att förhindra skadligt eller störande beteende
    • Om det är en signifikant risk för självmord, våld eller vanskötsel, kan sjukhusvård vara nödvändigt. Försök uppskatta om personen är i stånd att köra bil säkert
    • Uppmuntra till att normala aktiviteter återupptas när symptomen förbättras.

Kommentar:

      Anhörigas beteende är viktigt, eftersom det finns mycket, som tyder på att anhörigas negativa kritik, fientlighet och överengagemang kan fördubbla risken för återfall av psykos vid schizofreni. I boken "Surviving schizophrenia" tonas detta visserligen ner, men jag undrar om det inte är för att inte stöta sig med anhöriga och den stora skaran av bokens köpare. Vården idag förbiser nog ofta den negativa effekt som anhöriga ibland kan ha.

Källa:

WHO Guide to Mental Health in Primary Care

Underkategorier