Om det är så att religiositet är samma som eufori
eller mani så är det iallafall en himla bra tröst.
Det är väl själens försök att läka sig själv att
gå från djupaste depression till eufori.
När det spårar ur blir det vanföreställningar
och psykos.
Kan man bli psykotisk utan att tidigare varit
manisk?
Vill flika in att jag tror att det finns religiösa människor som inte är psykiskt sjuka även om det är överrepresenterat inom religiösa kretsar att man har den ena och den andra vanföreställningen kring religionen. Det finns alla möjliga människor som blir religiösa och man kan välja inriktning efter personlighet eller religion också för den delen. Vissa människor menar att de skapar sig en egen religion. Jag tror också att det är något oerhört grundläggande i människan att hon ställer frågor om levnadsmoral och etik, livet och döden, vad händer sedan? Hur ska man göra för att bli lycklig? etc. vikten av medkänsla och kärlek är också viktig inom de flesta religioner.
Det låter en aning roligt att de flesta religösa människor skulle
vara psykiskt sjuka. Det skulle nog inte de själva hålla med
om. Men många så kallade religiösa "uppenbarelser" gränsar
till vansinne.
