Gamla människor som ligger för döden, piggnar ofta till och äter en måltid och pratar rejält om tider som var tidigare och de som då ser människan tror hon är på bättringsvägen. Vårdpersonal kallar denna måltid för färdkost och innan de dör brukar det vara den som behöver det mest i familjen, vara också den person som vakar när den äldre människan dör.
Det brukar faktiskt vara så, för den som sitter och vakar behöver höra det samtalet med den människan och få ett ljust minne med sig.
Efter min fars död sade min syster, är det så här det är när jag dör, så är inte jag rädd för att dö.
Hon satt även hos min mor och sade efteråt när vi delade upp sakerna emellan oss; Jag har redan fått ut det bästa som var i det här rummet. Med det menade hon att hon inte stort brydde sig om bohaget.