Syster som inte vill ha hjälp!

Sankt_sigfrid;

Tyvärr så har det inte hänt så mycket i frågan.. Svarade inte på hennes sista två mail, och vi har ingen kontakt alls för tillfället. Har inte ens varit "hem" sen dess.. Eftersom hon bor hemma så känns det som det egentligen ligger mest på mina föräldrar att ta tag i det hela, men pappa vägrar ju tyvärr låta det bli tvångsvård. Mamma (som själv har erfarnhet av psykiska problem..) är faktiskt den som greppat bäst av dom vad det handlar om, och att syster måste få hjälp.
Själv har jag mest jobbat över hur mkt som helst (stressigt på jobbet), men tankarna kommer upp igen nu så fort det lugnat sig lite...

Admin1 skrev: Schizofreni, som är besläktat med schizoaffektiv sjukdom, är inte så kraftigt ärftlig. Om en förälder har schizofreni har barnet 10 % risk att utveckla sjukdomen. För enäggstvillingar är det så att om ena tvillingen får schizofreni, så är den andres risk att få sjukdomen 40-50 %. Enäggstvillingar har identiska gener.

Tycker iofs att 10% låter ganska mkt, för "övrigt folk" är väl risken 1-2%? Sen i just mitt (vårat) fall kan man väl lägga till att i alla fall farmor, morfar och mormors bror inte mådde så psykiskt bra heller. Iofs rörde det sig väl inte om schizofreni i ngt av fallen, utan mest depressioner.
Har btw läst i nån bok att barn till schizofrena löper ökad risk att drabbas av manodepression. (Kan leta rätt på källa om du tycker det låter väldans märkligt, just nu är jag mest sugen på en dusch efter jobbet.)

bebis skrev: Sankt_sigfrid;

Tyvärr så har det inte hänt så mycket i frågan.. Svarade inte på hennes sista två mail, och vi har ingen kontakt alls för tillfället. Har inte ens varit "hem" sen dess.. Eftersom hon bor hemma så känns det som det egentligen ligger mest på mina föräldrar att ta tag i det hela, men pappa vägrar ju tyvärr låta det bli tvångsvård. Mamma (som själv har erfarnhet av psykiska problem..) är faktiskt den som greppat bäst av dom vad det handlar om, och att syster måste få hjälp.
Själv har jag mest jobbat över hur mkt som helst (stressigt på jobbet), men tankarna kommer upp igen nu så fort det lugnat sig lite...

jag vet inte hur sånt funkar direkt, men kan man inte ringa någon läkare som kan åka dit o kolla till henne..har ju träffat en del under åren som vårdats efter grannar eller anhöriga ringt psyk eller polisen nått sånt o sagt hur det ligger till.....

För en normal person utan ärftligt påbrå är risken 1 % att drabbas av schizofreni. Men det är bara 0,5-0,7 % av befolkningen som har schizofreni och det beror på att schizofrenin startar oftast först i 20 års åldern, men också på att livslängden vid schizofreni är litet kortare än normalt. Jag har inte tidigare läst det där om manodepression, men det finns likheter med schizofreni.

Sankt_sigfrid skrev:

bebis skrev: Sankt_sigfrid;

Tyvärr så har det inte hänt så mycket i frågan.. Svarade inte på hennes sista två mail, och vi har ingen kontakt alls för tillfället. Har inte ens varit "hem" sen dess.. Eftersom hon bor hemma så känns det som det egentligen ligger mest på mina föräldrar att ta tag i det hela, men pappa vägrar ju tyvärr låta det bli tvångsvård. Mamma (som själv har erfarnhet av psykiska problem..) är faktiskt den som greppat bäst av dom vad det handlar om, och att syster måste få hjälp.
Själv har jag mest jobbat över hur mkt som helst (stressigt på jobbet), men tankarna kommer upp igen nu så fort det lugnat sig lite...

jag vet inte hur sånt funkar direkt, men kan man inte ringa någon läkare som kan åka dit o kolla till henne..har ju träffat en del under åren som vårdats efter grannar eller anhöriga ringt psyk eller polisen nått sånt o sagt hur det ligger till.....

Tanken har ju verkligen slagit mig, men... Polisen var ju hem till dom (hon bor som sagt hemma) när hon bara försvunnit en kväll, ma och pa var såklart jätteoroliga. Syster kom hem när poliserna var kvar, ca fem på morgon, och låtsades som om hon inte alls fattade vad det rörde sig om.. Så hon KAN ju "spela normal" (menar inget illa med detta nu, vet bara inte hur jag ska uttrycka mig) så att säga..
Sen ringde hon mig vid kvart över fem och sa att ma och pa blivit alldeles tokiga och ringt polisen när hon bara ville vara i fred lite. Till saken hör att hon skulle in till Sthlm på jobbintervju, o sen ringde på eftermiddagen o sa att hon var på G hem. Men hon kom inte med sista bussen (typ 21:00, dom bor i skogen) och föräldrarna vart ju skitoroliga med tanke på hur hon varit sista tiden.. I efterhand sa syster även att ma och pa "erkänt" att dom ringt polisen för att dom hade så tråkiga liv, vilket såklart inte är sant.. <!-- s:-( --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_sad.gif" alt="" title="Sad" /><!-- s:-( -->
Så tror tyvärr det skulle vara skitsvårt att få henne att prata med en läkare som kom ut dit, om det inte var så pass illa att det verkligen var akut fara för hennes liv.

bebis skrev:

Sankt_sigfrid skrev:

bebis skrev: Sankt_sigfrid;

Tyvärr så har det inte hänt så mycket i frågan.. Svarade inte på hennes sista två mail, och vi har ingen kontakt alls för tillfället. Har inte ens varit "hem" sen dess.. Eftersom hon bor hemma så känns det som det egentligen ligger mest på mina föräldrar att ta tag i det hela, men pappa vägrar ju tyvärr låta det bli tvångsvård. Mamma (som själv har erfarnhet av psykiska problem..) är faktiskt den som greppat bäst av dom vad det handlar om, och att syster måste få hjälp.
Själv har jag mest jobbat över hur mkt som helst (stressigt på jobbet), men tankarna kommer upp igen nu så fort det lugnat sig lite...

jag vet inte hur sånt funkar direkt, men kan man inte ringa någon läkare som kan åka dit o kolla till henne..har ju träffat en del under åren som vårdats efter grannar eller anhöriga ringt psyk eller polisen nått sånt o sagt hur det ligger till.....

Tanken har ju verkligen slagit mig, men... Polisen var ju hem till dom (hon bor som sagt hemma) när hon bara försvunnit en kväll, ma och pa var såklart jätteoroliga. Syster kom hem när poliserna var kvar, ca fem på morgon, och låtsades som om hon inte alls fattade vad det rörde sig om.. Så hon KAN ju "spela normal" (menar inget illa med detta nu, vet bara inte hur jag ska uttrycka mig) så att säga..
Sen ringde hon mig vid kvart över fem och sa att ma och pa blivit alldeles tokiga och ringt polisen när hon bara ville vara i fred lite. Till saken hör att hon skulle in till Sthlm på jobbintervju, o sen ringde på eftermiddagen o sa att hon var på G hem. Men hon kom inte med sista bussen (typ 21:00, dom bor i skogen) och föräldrarna vart ju skitoroliga med tanke på hur hon varit sista tiden.. I efterhand sa syster även att ma och pa "erkänt" att dom ringt polisen för att dom hade så tråkiga liv, vilket såklart inte är sant.. <!-- s:-( --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_sad.gif" alt="" title="Sad" /><!-- s:-( -->
Så tror tyvärr det skulle vara skitsvårt att få henne att prata med en läkare som kom ut dit, om det inte var så pass illa att det verkligen var akut fara för hennes liv.

ja det e ju den där med att vara en fara för sig själv, fast det kanske går att spela på att hon är en fara för andra? det är hon väl antagligen inte, men hon behöver ju hjälp...det är inte så att hon börjat ta droger eller nått sånt..de har ju ofta lite sned uppfattning om tid o så...det kanske man skulle kunna trycka på i så fall....