Syster som inte vill ha hjälp!

Det kan vara viktigt för henne att du finns där och finns kvar även fastän hon beteer sig illa. När man har en psykos blir man ofta paranoid och tror att andra vill en illa. Du behöver svara med verkligheten... att du bryr dig om henne och vill henne väl. Överge inte din syster när hon har det som svårast!

Isa-Alise skrev: Det kan vara viktigt för henne att du finns där och finns kvar även fastän hon beteer sig illa. När man har en psykos blir man ofta paranoid och tror att andra vill en illa. Du behöver svara med verkligheten... att du bryr dig om henne och vill henne väl. Överge inte din syster när hon har det som svårast!

Jag hoppas hon vet att hon kan höra av sig när hon vill. Men som det blev i somras, med massa telefonsamtal, otrevliga spontanbesök osv osv, så orkar jag faktiskt inte. Jag har ett yrke som kräver att jag är någorlunda skärpt i skallen, annars riskerar jag mitt eget liv och andras. Så behöver verkligen få sova mer än ett par timmar per natt.. Kanske en klen ursäkt, men jag vill faktiskt inte dö på kuppen.
Hon har mitt telefonnummer och jag är hos föräldrarna (där hon också bor) någorlunda regelbundet, så möjlighet till kontakt finns absolut. Dock får jag känslan av att hon också vill vara lite själv nu, och förmodligen bearbeta allt som hänt sista året.

Du kanske kan ge henne något på en dag då det blir naturligt... en blomma på namsdagen eller födelsedagen, tex med ett kort där du skriver några vänliga ord till henne... jul är en bit bort, men att komma ihåg henne på sådana dagar visar henne att du bryr dig...

Isa-Alise skrev: Du kanske kan ge henne något på en dag då det blir naturligt... en blomma på namsdagen eller födelsedagen, tex med ett kort där du skriver några vänliga ord till henne... jul är en bit bort, men att komma ihåg henne på sådana dagar visar henne att du bryr dig...

Idén är god, men det är långt till både namnsdag och födelsedag... Så får nog bli jul. Har iofs alltid varit självklart att ge present såna dagar även om vi inte alltid varit sams i vår familj. Så självklart fick hon en present när hon fyllde år i våras/somras, även om saker och ting var väldans upp och ner då. Vill tillägga att det är mycket lugnare med allt sen hon kom hem från sjukhuset, hon pluggar lite på deltid t.om.

Hej!

Läste din tråd nu (ca 10 år efter att du skrev)

Kände så väl igen mig i det du beskrev om din syster! Hör av dig igen om du vill om hur det går nu..

/Katarina