Syster som inte vill ha hjälp!

Sankt_sigfrid skrev:

bebis skrev: Sankt_sigfrid;

Tyvärr så har det inte hänt så mycket i frågan.. Svarade inte på hennes sista två mail, och vi har ingen kontakt alls för tillfället. Har inte ens varit "hem" sen dess.. Eftersom hon bor hemma så känns det som det egentligen ligger mest på mina föräldrar att ta tag i det hela, men pappa vägrar ju tyvärr låta det bli tvångsvård. Mamma (som själv har erfarnhet av psykiska problem..) är faktiskt den som greppat bäst av dom vad det handlar om, och att syster måste få hjälp.
Själv har jag mest jobbat över hur mkt som helst (stressigt på jobbet), men tankarna kommer upp igen nu så fort det lugnat sig lite...

jag vet inte hur sånt funkar direkt, men kan man inte ringa någon läkare som kan åka dit o kolla till henne..har ju träffat en del under åren som vårdats efter grannar eller anhöriga ringt psyk eller polisen nått sånt o sagt hur det ligger till.....

Jo, just det där med läkare har jag funderat på. Problemet är tyvärr att hon är rätt bra på att "fejka vara som vanligt", och med största sannolikhet skulle hon bara finta bort läkarens försök att nå fram till henne. Efteråt skulle det garanterat bli rena helvetet där ute i skogarna... <!-- s:-( --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_sad.gif" alt="" title="Sad" /><!-- s:-( --> Jag känner mig ganska maktlös i allt det här, Känns verkligen som att det borde vara upp till föräldrarna att få henne till läkare, men.. Dom orkar/vill/vågar inte ta tag i det.
För tillfället har jag ingen nämnvärd kontakt med någon av dom. Printade ut samtliga mail som syster skrivit (samt mina svar) och gav dom. Reaktionen blev tyvärr som väntat; Noll. Känns inte som att jag kan göra mer för tillfället, jag måste ju också få må bra, och... Det har varit många långa år med mamma, och så tanken på att det början om igen, fast med syster.. *suck* Har allvarligt funderat på att leta reda på nåt proffs att prata med för egen del, INNAN allt kraschar liksom.

Hej!
Ville bara uppdatera lite om mitt syster-problem;
Vi har återupptagit kontakten, även om vi kanske inte pratar dagligen. Men min möjlighet att få henne att söka hjälp är alltså bättre nu, istället för obefintlig. Har tänkt låta det ta en liten tid och inte forcera, eftersom det inte verkar fungera alls på henne. Vill ju inte "skrämma iväg" henne nu, när hon anförtror sig åt mig igen..
Så håll tummarna för mig nu!

Det låter bra att det har förändrats till det bättre för
dig och din syster.
Tack för uppdateringen!

lycka till! hoppas det går bra

Försök att hålla tät kontakt med henne, men ta inte direkt upp att hon borde att söka läkare. Du kan ju säga att du ibland oroar dig över att både hon och du skall få samma sjukdom, som din mamma har. Fråga henne vad hon skulle göra om hon börja märka att du håller på att kanske också bli sjuk och prata i den stilen. Sedan kan du ju fråga vad hon tycker att du borde göra du börjar tro att hon håller på att bli sjuk.

Det är synd att inte anhörigföreningarna anordnar kurser i hur man övertalar psykiskt sjuka anhöriga att söka hjälp. Det finns behov av sådana kurser tror jag.

Admin1 skrev: Försök att hålla tät kontakt med henne, men ta inte direkt upp att hon borde att söka läkare. Du kan ju säga att du ibland oroar dig över att både hon och du skall få samma sjukdom, som din mamma har. Fråga henne vad hon skulle göra om hon börja märka att du håller på att kanske också bli sjuk och prata i den stilen. Sedan kan du ju fråga vad hon tycker att du borde göra du börjar tro att hon håller på att bli sjuk.

Det är synd att inte anhörigföreningarna anordnar kurser i hur man övertalar psykiskt sjuka anhöriga att söka hjälp. Det finns behov av sådana kurser tror jag.

Har hållt kontakten med henne nu, och låter bli at pressa henne. Det får gå i hennes takt liksom. Verka iofs som hon iaf just nu är medveten om att hon inte alltid mår så bra, och skule behöva hjälp. Hon har själv pratat om att hon "nog ska prata med nån psykolog eller så längre fram". Vilket jag såklart hoppas at hon verkligen gör.
Det där med kurserna tyckte jag verkar vara en superidé, synd att det inte finns redan.