Hur många av er kan känna Ångest?

Jag känner ångest av Ellie! Orkar snart inte med henne! Jag är nog inte lämpad att ha hund

Jocke skrev: Du Cosmos! Hur definierar du en typiskt sårbarhet vid psykiskt ohälsa vs sårbarhet vid frisk vigör? En människa är skapt att ha vissa sårbarheter, det är ju den egenskapen som gör oss till människor och inte enbart rovdjur. Men benämningen på psykopater är väl delvis falsk, eftersom den också kan vara en försvarsmekanism?

Men jag själv har svårt med att benämna ordet ångest, eftersom den har en stressbärande funktion för mig.

Man brukar förklara psykosbenägenheten som en effekt av stress- sårbarhet hos individen, vilket tros vara medfött. Trauman utsätter psyket för en svår stress som individen har svårt att värja sig ifrån. Finns det då samtidigt en medfödd sårbarhet inbyggd så ökar risken kraftigt för psykisk ohälsa och då av en svår karaktär. Förutom psykos kan även personlighetsstörningar uppstå.

Jag håller med dig om att vi inte blir så trevliga om vi är hårdhudade, men dessa människor är inte heller många. De allra flesta kan möta svårigheter i livet utan att det utvecklas till psykisk ohälsa. Sedan har vi ju de berömda maskrosbarnen också, de är ett kapitel för sig.

Drummer skrev: Jag känner ångest av Ellie! Orkar snart inte med henne! Jag är nog inte lämpad att ha hund

Då måste du lämna bort henne. Djur ä superkänsliga för negativa vibbar och kan bli hur störda som helst. Min katt känner direkt om jag är stressad och inte riktigt orkar med honom. Det är jättesvårt att lämna bort ett djur, men det är för hennes eget bästa. Hon förtjänar en trygg miljö.

Jag tänker oxå att du ska ge Ellie ett nytt hem. Vi är allt för våra hundar, hela deras värld. Vi är allt de har. Jag kunde tex inte få barn när jag var för sjuk. Jag hade inte klarat av att ta hand om dem. Så kan det vara med våra sjukdomar. Det är att värna om det andra livet, hunden, att se till att den har det bra.

Ångest ja. Och får spara på benzo för läkare vill inte skriva ut mer.

I morse hade jag en röst som bara sa nej nej nej NEJ nej nej nej NEJ. Jag blev lite orolig av det eftersom jag inte förstår.

Om vi kan känna ångest, kan man då få ångest av när andra människor påpekar ens fel och brister som är stressbenägna och ångestframkallande i sig. Men samtidigt, positiv kritik är ju bra men försvarsmekanismerna drar fram pga bristande förmåga att tänka klart vid denna stressfaktor.

Men jag undrar, när är det tillåtet att vara arg? När man blir arg så blir man ju oftast otrevlig, men använder aldrig våld eller använder totalt nedsättande ord. Men man kan ju säga att jag har orddysenteri i opassande lägen som sagt var! Men jag tror jag har väldigt svårt med att säga förlösande ord!