Menar ni att det finns folk som tar extra östrogen som psykosmedicin?
Jag har iaf ingen depression, det är jag rätt säker på. Min man har varit riktigt §deprimerad, och jag har ett par kompisar som haft ganska allvarliga depressioner... men jag är inte alls sån.
När jag gick mycket och ofta hos psykvården, för över tio år sen alltså, så sa dom att jag hade "manodepressiva tendenser"... men vete sjutton om jag har det [i:2dxyy5o0]längre[/i:2dxyy5o0]? Tror det var mer förr. Plus att min psykolog (hade både en psykolog, en psykiater och en kurator på den tiden) sa att alla besvären jag hade när jag var yngre (röster, förföljd av demoner, att människor runtomkring såg ut att vara förklädda demoner, konstiga "hål" i minnet och black-outer etc) var såna symptom som folk brukar ha vid schizofreni. MEN då man traditionellt sett på schizofreni som en kronisk sjukdom så var det liksom så himla dramatiskt att sätta den diagnosen på nån... ungefär som att säga att personen aldrig skulle bli bra... och jag fick aldrig nån särskild diagnos mer än "psykotisk då och då" eller nåt i den stilen.
Fast egentligen är det ju inte speciellt viktigt vad man har för ETIKETT på sej... kan bara känna ibland att det skulle vara bekvämt att ha ett enskilt ord som jag kan använda om jag ska förklara för nån vad som är felet med mej, istället för att behöva dra mitt livs historia och värsta långa sammanfattningen av alla symptom jag haft. På mitt förra jobb, där jag aldrig jobbade mer än halvtid, så var det bara två arbetskamrater som visste hur det var med mej, så om jag behövde sjukskriva mej nån kortare period så fick jag hitta på nånting om fysisk sjukdom för övriga. Men det tar ju på krafterna att hålla på och smyga sådär med sina besvär.
På mitt nuvarande jobb har jag försökt förklara för alla hur det är med mej... förklarat bl a att jag ibland har lite svajig verklighetsuppfattning, att jag då måste sitta hemma och ta det lugnt så mycket som möjligt, så då försöker jag jobba hemma (alt tar ett par dagar ledigt och jobbar nån helg istället för att kompensera) och kommer inte att åka in till kontoret... Det är ju MYCKET lättare att ha ett jobb när man väl förklarat sånt, men jag kan ibland känna att jag nästan VILL ha en etikett att sätta på mej själv som jag kunde dra fram i såna lägen istället för att komma med värsta långa berättelsen.
