Någon som vet hur man kommer ur?

Lillebror ger väl blandade känslor just nu... du ska inte kräva av dig själv att känna glädje... det kommer nog efter ett tag när du lärt känna ditt syskon...

Drummer skrev: Du verkar inte känna ngt positivt. Du har nog en depression. Vid depression så är det som att ha ett svart lakan framför ögonen och ångesten kan göra en så hjälplös så att slutenvården känns mer skrämmande än hjälpande.

Här kan du testa dig!

<!-- w --> www.deprimerad.net <!-- w -->

Har varit i en sådan sen jag var liten. Började med mild deprission slutade med anhedonia och negativitet för att mamma är pessimist och hon har dragit in mej i hennes pessimism. Har bara haft 1 sann vän sen förskolan och jag o han är vänner fortfarande.
Men folket omkring mej är bara falska för det mesta så jag kan inte lita på vem som helst.

Isa-Alise skrev: Lillebror ger väl blandade känslor just nu... du ska inte kräva av dig själv att känna glädje... det kommer nog efter ett tag när du lärt känna ditt syskon...

Han ger mej inga känslor. Jag känner ingen känslomässig kontakt till honom.
Så glädjen existerar inte.

Vad jag säger är: det är okay. Kräv inte känslor av dig själv som du inte förmår.

MEN JAG VILL JU KUNNA KÄNNA KÄNSLOR FÖR NÅGON.
vill inte ha tomhetskänslor och istället kunna hålla eller krama någon o känna värme.
Men det kan jag inte för att min kropp fungerar inte såsom jag vill.
jävla skit liv... jag vet inte om du anar hur det känns att inte kunna ha några känslor för folk.

Du nämde social fobi tidigare traxy. Vet du riktigt vad social fobi är? Social fobi är en rädsla att stå i fokus för andra människors blickar. Man rodnar, pratar oklart och är nervös på rösten. Man upplever sig skämmig och pinsam! Andra upplever en tråkig och avisar en väldigt lätt. Man kan ha svårt att agera när andra människor granskar en. Jag vet hur det är att ha social fobi vid ångest. Utan tvekan den värsta ångestformen som lätt ger självmordstankar.