Jag tror mkt på det du säger om att ta en dusch eller promenera.... men då gäller det att ångesten inte är för stark.. för då räcker det inte.
Vid "måttlig" ångest är rita, teckna, och skriva också bra knep.
Det är värre närngesten är som värst. Ibland kan jag sätta mig i ett bad men jag känner mig för utlämnad, för blottad. När jag har ritkig ångest så är det bästa jag kan göra att linda in mig i diverse filtar, sätta luvan på tröjan över huvudet, krypa ihop i soffan till en liten boll och bara bli omhållen, hårt hårt omhållen.. Gärna ska jag kunna buffa å bråka lite med den som håller om (främst min sambo nu för tiden) Kunna streta emot lite men känna att det fasta armarna stannar runt min kropp. Det gör mig lugnare, kanske kan jag då släppa lite och bli ledsen och börja gråta i stället och då är ju riktiga kramar och någon som lyssnar det bästa man kan ha!
Tycker jag iaf.
För att minska ångesten i sociala situationer tycker jag att dina knep var väldigt bra. Det farligaste man kan göra tror jag är att börja undvika situationer som KAN skapa ångest helt, för då lär man sig inte att handskas med dem. Plus att man kan utveckla jobbiga fobier och själv framkalla ångesten i sådana situationer. Bättre att försöka, oftast lyckas man och då kan man vara stolt, och får man ångest ör det inte hela världen. Det bästa brukar (enligt mig) vara att man har med sig någon man tycker om och känner sig trygg med i såna här situationer.
En annan risk kan ju vara att för att "gömma" sig eller orka olika situationer dricker man, vilket alla vet är ångestframkallande i sig!
