Hund är väldigt bra. Dels kommer man ut vare sig man vill/vågar eller inte (man kan inte isolera sig så lätt); dels finns det någon som ger kravlös kärlek dygnet runt.
Dessutom tror jag verkligen att min hund kan känna på lukten om jag är på väg att tappa verklighetskontakten, hon blir väldigt angelägen om att få igång mig, tillbaka mig. Tror hon känner att något är på väg att gå fel innan jag gör det - och innan någon annan person kan märka någonting.
Jag kan inte annat än hålla med, ibland skulle kanske det hjälpa mer om psyket kunde skriva ut ordination hund som kompletterande vård (?) Jag vet iaf att jag skulle nappa på att försöka bli mer social och glad med hjälp av en hund.
Ropen skalla -hund åt alla! :lol:
Jag har både positiva o negativa erfarenheter av att sköta om hundar.
Det positiva är just att man tvingas ut flera ggr. om dagen och man träffar andra mänskor under promenaderna.
Det negativa är att man kan få ont i ryggen, axlarna då hunden drar. För mej har axelproblemen lett till att mitt vänstra lillfinger o ringfingret är lite domnat hela tiden o finmotoriken i handen fungerar inte mera som i en frisk hand. Måste få massage eller fysikalisk behandling.
Sen borde man orka träna hunden mm. Man är också ganska bunden då man har hund. Man kan inte komma o gå hur som helst. Detta var nu lite åsikter. Jag borde sköta om en liten,snäll,lydig hund.En som inte väger nå mycket och som klarar sej ensam också.
Har det varit mycket jobb med att träna hundarna. Jag tror att man måste ha ett intesse för att orka o vilja träna en hund o det saknar jag. Så helst skulle jag vara utan hund. MEN, det är ju min systers hundar som jag sköter. Så det är på hennes ansvar vad det blir av hundarna.
