Jag har hundar nu, som jag motionerar och tränar rätt mycket med. Det är jättebra för mej... fast jag hade inte klarat av att ha det förr när jag var mycket sämre och dessutom singel.
Innan jag hade hundarna hade jag ett par marsvin. Dom klarade jag av att sköta även när jag var ganska dålig, och även när jag hade rätt tung medicinering. Marsvinen brydde sej heller inte så himla mycket om jag blev dålig... (Hundarna däremot blir oroliga och hoppar upp till mej och börjar putsa mej ungefär som dom putsar valpar, vilket dom aldrig gör när jag är normal.)
En grej som var väldigt bra med marsvinen, förutom att man fick nåt annat än sej själv att tänka på, var att dom motverkade vanföreställningar genom att gå runt där på golvet och pyssla med sitt och vara helt oberörda. Då var det svårt att tro att fiender hade infiltrerat lägenheten... Marsvinen reagerade ju om det kom folk, eller om nånting lät konstigt. Hundarna funkar på samma sätt nu.
Säger inte att djuren är nåt mirakelmedel mot vanföreställningar, och när jag hade marsvinen hände det ändå ofta att jag flydde lägenheten i panik (och intalade mej att marsvinen ändå inte var i fara, för det var bara mej dom var ute efter, och dom verkade hur som helst inte ha nån direkt makt över andra arter). Men dom hade helt klart en dämpande effekt. Hade nog blivit många fler flykter från lägenheten utan dom.
