Gudpsykos?

Finns det något gott. Så finns det något ont.

xfacts.com/x2.htm

Gud är en individ från planet x.

www.cyberspaceorbit.com/dm_report.html

Mer läsning.
Ta det inte som "helsanna ord" utan fundera bara på det.

Maya, inka, sumerier, egyptier och ankor vat i Kambodja. Vi vet inte riktigt vad vi kan dra för slutsatser, inget är säkert...men om man följer spåren så ser man tendenserna.

Shit alltså, det här gör mig så upprörd. Jag hade precis likadana föreställningar om Gud och helvetet och allt möjligt när jag var upp till 12-13. Mådde uruselt över det.

Och det är förbaske mig inte ett dugg konstigt! För det första växte jag upp i en katolsk familj med en katolsk bokstavstrogen mormor. För det andra växte jag upp i en kristen del av världen, alltså Sverige. En stor del av vår kultur bygger tyvärr på vårt lutherska arv.

Tyvärr säger jag därför att jag anser att kristendomen är en mycket obehaglig religion, har skapat mycket misär, skuld, skam och ångest, och jag är övertygad om att den bygger på en gigantisk missuppfattning om vad Jesus faktiskt ville säga.

Strunt samma. Den här hemska gammaltestamentliga rösten i mig fick mig till slut en vacker dag att bli ateist. Jag revolterade mot rösten och mot min kristna tro och beslutade mig för att slänga ut hjärnspöket. Och det gjorde jag. Hade jag inte gjort det hade jag nog aldrig stått ut.

Nu är jag ju inte ateist längre ( men inte heller kristen). Men jag är övertygad om att man måste göra upp med sina inlärda föreställningar om vad "Gud" och religion är, slänga ut all skräck man ärvt från sina föräldrar och sin kultur, för att så småningom hitta SIN religion och det gudomliga. Mina föräldrar försökte pracka på mig alla sina kristna föreställningar om skuld och skam och alltihop för att de inte visste bättre. Men jag visste bättre. Och jag tror att du vet vart du måste gå, inom dig. Du är värd bättre än att lyssna på en nedärvd röst som skapats av uråldrig mänsklig rädsla och skam.

Kan bara hålla med dig Mirla! Det är viktigt att skapa sig en egen tro och det tycker jag man skall ha friheten att göra utan att bli påtvingad något paket som ofta religonerna är. Jag ser inte min identitet i vilken religon jag tillhör, jag har min egna uppfattning om gud och tänker inte pracka på den på någon annan. Jag tycker alla skall få tro precis vad dom vill och jag tycker inte att det är till någon nackdel, tvärtom blir världen mer intressantare då tycker jag.

Guds-psykos är nog en passande titel för en sorts sjukt tillstånd. Sjukt i bemärkelse i huruvida den enskilda uppskattar sitt fokus, situation och levnad i förhållande till Gud. Vad vet vi om Gud? Det är en sak att tro, en annan att de facto veta. Jag lider själv av en Guds-psykos sedan flera år tillbaka och går igenom ett helvete få skulle begripa. Den lilla omvändningen från ateist ledda raka vägen till helvetet. Detta ser jag som en sorts kommentar från livets process. Om man läser nära-döden upplevelser finns många vittnesmål om ljus, villkorslös kärlek och obeskrivliga härligheter. Ett färre antal rapporterar helvetiska upplevelser, t o m av den "vrede" Guden. En man rapporterar att man kan få en feedback på sitt eget trossystem när man möter ljuset. Ljuset gestaltar sig då som människans valda "Gudsmän" som Jesus, Buddha etc.

Få ifrågasätter vad som sker i dessa tillstånd men Benedict berättar att man kan ta kontroll över skeendet (precis som i vissa drömmar).

Till exempel. En man dör och får i uppdrag att sprida det bibliska evangeliet. En annan man dör och får veta att Jesus död inte stämmer överens med det vi tror. Alla dessa motsatser upplevs i ett härligt kärleks-ljus. Låt inte Bibeln och dess terror bli din guide, då kan du välja något annat, som är mera fredligt. Trossatser har viss styrka, så det är bättre att välja något att tro på som är mera fridfullt eller i linje med din egen personlighet.

Sedan finns teorier om att vissa nära-döden upplevelser är genererade av somliga andar, snarare än Gud själv.

Visst är det chans för splittring i medvetandet, jag har själv sådant, som ett resultat av "Gudspsykosen". Jag har bestämt mig för att ta mig ur detta och bli normal. Det finns ingen mening, uppfyllnad eller liv i att dras med dessa tillstånd som jag plågas. De innehåller upplevelser av total besatthet från främmande varelser. Det är vidrigt, och känns oförlåtligt, som ett riktig stick i ryggen av den som designade dimensionerna. Andarna gillar detta...sökare som de kan fiska upp. Det beklagliga är att sökarna exponeras mot dem. Om Du är "öppen" verbal, intelligent osv bevakar de varje möjlighet att värva denna. Den största gruppen opererar tror jag med Jesus agendan men det finns andra. När vi föds talar livet om för oss att vi är där vi är. Somliga kallar det paranormala för "uppvaknande" - jag kallar det för miss - åtminstone för min egen del.
Nu skall jag bli frisk!