vems ansikte är det..?

Är det en hallucination men jag kan också se ett annat ansikte hos en del människor.
Ett tag såg jag hat lysa ur ögonen. Kan det vara en inbillning?
Kan det ha med dissociation att göra att personer har flera personligheter. Eller är det multipel personlighet som lyser fram?

Hej igen.
Min psykolog förstod på nått sätt att jag kunde se hur hennes ansikte förändrades under samtalets gång så hon frågade mig om de var så..hon verkade koppla detta till dissociation + att jag har svårt att komma ihåg ansikten (inte på människor jag tycker om, dom kan jag urskilja ur en folkmängd, men jag kan ändå inte få en tydlig bild i huvudet hur de ser ut)

Så det att folk byter ansikten (kanske mest för att man glömmer titta på dem? Ser genom dem? I dont know) har kankse inte så mycket med schizofreni att göra utan mer om dissociation..(eller är schizofreni + dissociation vanligt?)

Ursäkta alla frågor

Jag tror det speglar den människans förutvarande liv och att de på grund av karma, eller vad man nu skall kalla det får ett nästa liv och att de också speglar kommande existenser hos just den människan, jmf med buddhismen!

Jag tror också att de som speglar hat i sina ögon, är inte de som har livet i behåll i själen! Där finns inte liv i dem.

Detta för att själens tillstånd är i ögonen, det speglas där! Det där stjärneljuset som barn har är sällsynt hos vuxna!

Geta skrev: Är det en hallucination men jag kan också se ett annat ansikte hos en del människor.
Ett tag såg jag hat lysa ur ögonen. Kan det vara en inbillning?
Kan det ha med dissociation att göra att personer har flera personligheter. Eller är det multipel personlighet som lyser fram?

Jag tror de lysande ögonen kan ha varit en perceptionsstörning, som du hade. Perceptionstörningar förekommer vid schizofreni och kan göra att sinnesintrycken förvrängs t.ex ansikten som man ser.

Såg en gång en man med en Schäfer (tror jag) Tvärs på diagonalen över heden i GBG. Det var såsom två strålkastare från bägge hans ögon! Jag såg det ljuset på ett avstånd av flera hundra meter och jag såg ju att ljuset gick rätt in i mina ögon!

Den enda liknande upplevelse jag haft, var när jag tog ett foto med blixt på en Älgkalv i trädgården till mitt barndomshem och jag såg hur ljuset hoppade i älgens ögon. Och av fotot vart inget, för att bilden var förstörd av för mycket ljus in i kameran, kunde vi konstatera när fotot framkallats!

Lysande ögon låter otäckt!
Däremot har jag i ett intensivt samtal med min fabror sett väggen + hans tröja ändra färg medanst hans hår blev grått och han blev äldre..

De är så mycket som kan klassas som vanföreställning/psykos,
men mycket är också normalt. Frammatan av hjärnan?
Hur vet man egentligen vad som är "normalt" eller "icke normalt"?

Är de "normalt" så länge man kan hantera de och fungera i samhället?
(Så verkar endel psykologer se det iaf..)