Nissegossen skrev: Har bara haft en panikångest attack i mitt liv. Den jag hade gick jag ur ett par minuter senare och har aldrig haft det igen.
Vanlig ångest har jag haft, dödsångest har jag haft, men det är en lågintensiv ångest och den går att komma ur medvetet och det utan någon som helst benzo! Gå emot ångesten och vad den hotar med. Du kompromissar enbart med ångesten och blir aldrig fri ifrån den på det sättet.
Man kan driva en människa långt, men till slut går man till attack mot det som hotar en till livet, det är inget konstigt med det. Det gör en råtta också om den saknar övriga alternativ.
En ångest kan man gå emot och gå rakt på den och säga åt ångesten, okej, jag gör inte som ni säger, ni får lägga vad ni vill i andra vågskålen, men jag rubbar mig inte en tum! Du får då en så stark ångest att du inte har haft det förut, men då skall du se att ingenting av det ångesten hotade med hände i verkligheten. Efter att ha gått emot ångesten några ggr blir du fri ifrån ångest. Helt fri från alla rädslor!
Är det inte värt det för att bli kvitt ångest? Detta behöver du inte en enda benzotablett för att göra! Jag är ett bevis på det.
Du har så rätt. Min pappa brukade säga att man skulle låta ångesten "rinna igenom" sig. Allting annat med andning och avslappning kan man glömma. Det är bara jag som kan tampas med odjuret. Ångest är ofta förbundna med tvångstankar. Dessa kan man inte möta. Istället måste man lära sig att helt enkelt skita i dem. De bara växer om man ägnar dem uppmärksamhet.
Lågintensiv ångest under en hel dag tar jag ibland benzo och Nozinan mot. Men ofta kan man bli fri ändå genom någon form av fysisk ansträngning.
Riktig panikångest hade jag när jag var nyinsjuknad. Men den var psykotisk till sin karaktär. Jag blev anfallen av något utomjordiskt, himlen störtade sig över mig och det fanns ingenstans att ta vägen. Och jag gick bara sönder, började hoppa framför bilar och rusade runt genom stan. De här ångestattackerna (eller vad det var) återkom hela tiden oavsett var jag befann mig. Jag hamnade ju på psyket förstås och där satte man mig på skyhöga doser Librium, d v s benzo, dygnet runt. Undrar var den medicinen tog vägen. Den var bra.
