Har du någonsin köpt narkotikaklassade läkemedel olagligt?

[color=red:2eydzpgm]Adebisi,[/color:2eydzpgm]
Jag i en förortlägenhet. Hahaha. Jag har turen som har ganska välbärgade föräldrar. Jag fick en stor lägenhet i stadens centrum av mina föräldrar när jag flyttade hemifrån.

När jag väl är hemma så är jag sällan ensam. Jag har massor med vänner. Och personer som jag har intimare ungängen med. Och bekanta. Och lite släktingar som besöker mig ibland.

Jag vet inte riktigt om du vet någonting om mig. Det är aldrig jag som söker upp någon vård frivilligt. Det brukar alltid vara antingen någon av mina kompisar eller släktingar som ringer akuten när jag mår så dåligt att jag behöver vård. Oftast så blir det en handräckningsbegären för ställningstagande till vård enligt LPT som utfärdas.

Någon god mat på sjukhuset får jag inte heller. Jag stoppar inte den i munnen. Jag drabbas i perioder av anorektiska episoder (har ätstörning UNS i botten). Så jag får hålla mig till godo med Fresubin eller Kabiven. Och ingen smak finns det där inte.

När jag mår som sämst så inser jag inte att jag behöver någon vård. Jag har dålig sjukdomsinsikt i sådana perioder. Kombinationen det, med mina utagerande tendenser gör att jag alltid läggs in enligt LPT. Jag har aldrig varit inlagd på psykiatrin frivilligt.

Jag tar ansvar för mig själv. Jag sköter min medicinering, tränar (det är egentligen mot läkarens rekomendationer), umgås med en massa folk och så vidare. Jag åker ofta på olika rekreationsreser på weekendresor, liten lugn helg i en obskyr svensk håla eller som i somras: På en riktig långsemester, 3 veckor, till Alanya.

Någon uppmärksamhet har jag aldrig bett om, men ändå får jag mycket av den. Mycket i form av mina vänner men också i form av vården. Jag har många kontakter inom psykiatrin som är till för att motivera mig till olika saker.

Jag är inte inne i någon glasbubbla. Jag lever livet som jag verkligen vill leva. Jag älskar mode, och kläder och make up. Jag är dock ganska snål av mig så jag brukar inte sätta i system att gå på olika sorters caféer och pubar. Restaurang ibland, men sällan. Ibland går jag till teatrar, biografer, tillställningar och liknande av egen maskin men ibland behöver jag lite påbackning av vänner.

Jag inser att jag har enorm tur som har ett så stort socialt nätverk. Och att jag inte är fattig direkt. Och att det finns människor som bryr sig om mig.

För situationen hade säkerligen varit helt annorlunda om jag satt i en nedgången förortslägenhet i min ensamhet.

Det slipper jag. Jag får istället bo i stadens principa mitt, i en lägenhet alldeles för stor för bara mig och njuta av mina friska stunder, och goda vänner.

Om jag bara kunde dela med mig av vissa saker. Fast du hade säkerligen inte fått någonting. <!-- s8) --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_cool.gif" alt="" title="Cool" /><!-- s8) -->

[color=red:2eydzpgm]Sylviaplath,[/color:2eydzpgm]
Ja det är ofta gäster som kommer med sådant här.

Sexmissbrukare är jag kanske inte fullt och helt i ordetsd rätta bemärkelse. Fast jag inser att jag använder det alldeles för mycket, för att få lite kickar i tillvaron.

Fasta relationer är inte heller någonting för mig. Jag gillar att vara tillsammans med killar och tjejer så länge det känns spännande. Att leva med någon år efter år känns så passé. Och otroligt trist.

Medan andra letar efter "The love of ther life" så letar jag efter "The shag of the day". Typ.

Njae... Frågan är verkligen om det är så trist med fasta relationer egentligen. Vänner som finns kvar under längre perioder av ens liv är ju en sorts fast relation.

När det gäller mer intima fasta relationer, kärleksrelationer t ex, finns fler än ett förhållningssätt. Somliga klarar överhuvudtaget inte av ett fast förhållande. Somliga vill inte, kanske för att de inte upptäckt att det kan ta en livstid att lära känna en person, till och med i en kärleksrelation. Somliga är inte ute efter kärlek och/eller förälskelse alls, utan vill ha den trygghet och de praktiska fördelar en fast relation kan ge.

Klassisk grekiska har visserligen inget separat begrepp för kärlek i form av förälskelse. Däremot fanns begreppen eros, storge, filea och ngt mer tror jag... Just det... Det fjärde begreppet handlade om kärlek grundat på principer. Och... tja... Just nu lutar jag åt att vilja ha alltihop i en intim kärleksrelation. Mannen ifråga har jag ägnat snart 20 år att lära känna, och han är fortfarande ett enda stort mysterium för mig... Långt ifrån tråkig. Blir bara mer och mer fascinerande, förbryllande, rolig, en också irriterande med åren (och då är det väldigt bra med en gnutta principfast kärlek). Och även om jag nog är rätt monogamt lagd, är den här relationen absolut inte resultatet av något planerat val. Tvärtom. Fasta intima relationer ska man vänta ett bra tag med, tycker jag... Men nu stod han där... Slå till, eller gräma sig resten av livet? Jag slog till i enlighet med principen... det är aldrig för sent att gräma sig... :lol:

...