Paranoid schizofreni och eufori

Larsson: Nar jag blev diagnostisterad med paranoid schizophrenia var jag mycket chockad. Jag trodde jag var normal och forklarade allt vetenskapligt. Nu efter jag medicinerat forstar jag att jag var inte normal. Jag borjar forsta vad paranoia och schizophrenia ar och ja det var det som var hos mig. Hur de kunde forsta att jag hade detta som inte levde med mig, vet jag inte, men jag forstar att jag ar verkligen paranoid. Det ar dock i min hjarna, sa ingen annan kan veta vad som forsegar dar. Jag kan dolja det.

Kiwi skrev: Min paranoia var och ar lite fortfarande med mig hela tiden. Har inget med min ork att gora. Snarare tvartom, att jag ville ut fran min lagenhet for dar var kameror. Trodde ocksa att jag var forfoljd och jag ville vara steget fore dessa manniskor.

Det känner jag igen. Jag hade en kamera i badrumsvågen. Men i det tillstånd jag var i början av hela helvetet var jag inte till stånd för något i denna värld, eller i den nästa.

Admin1 skrev: In the DSM-5, the diagnosis of Schizoaffective Disorder can be made only if full Mood Disorder episodes have been present for the majority of the total active and residual course of illness, from the onset of psychotic symptoms up until the current diagnosis.

Man skall alltså haft mani/depression under minst 50 % av tiden från starten av symptom tills du fick diagnosen.

Jovisst. Det hela klingade ju av när jag fick en adekvat medicin. Men ändå händer det att jag under någon vecka, speciellt sommaren, blir jag helt hypoman, sedan störtar det ner i depression, men inte av någon massiv art. Fast det har blivit mycket bättre efterhand.