Undrar om det är möjligt att ha schizofreni men dölja den livet ut och aldrig hamna i vård? Ifall man skulle få psykos, skulle man bara gömma sig, och visa upp sig först när den är över? Några autister lever på det sättet.
Inressant frågeställning. Kanske felet började med att man vände sig till psykiatrin och aldrig fick den tiden och det utrymmet som skulle krävaas för en naturlig läkning.
Det är möjligt att det finns någon form av schizofreni som går att dölja bättre än min. När jag blir psykotisk blir jag hypomanisk och kan inte sova. Det leder snabbt (på tre dygn) till ett smärtsamt och kanske livsfarligt tillstånd om det inte medicineras ner. Om jag bara medicinerar skoven blir det psykotiska kvar i månader, kanske år. Så för mig är det omöjligt att klara sig utan vård.
Det positiva är att med rätt vård kan jag bli ganska så normal och både uppföra mig och känna mig frisk. Är inte rätt vård att föredra än att sikta på att klara sig utan vård? Det bedrivs faktiskt en del vård som fungerar. Jag har haft turen att få sån behandling nu de senaste tre åren sedan man satte diagnosen paranoid schizofreni. De andra arton åren av sjukdom med vanvård vill jag glömma. Det verkar som om vården tagit sig i kragen när det gäller mig och velat göra rätt. Då lyckas dom hjälpa den sjuke att läkas istället för att tillfoga denne mer lidande.
Det finns för litet psykologi och för mycket piller-administration.
Psykiatrin är ett modernt påfund och största cirkulationen av patienter sker i storstäderna.
På grund av egna dåliga erfarenheter uttrycker jag mig så.
Jag knaprar mina piller, men jag gör det i förbittring starkt medveten om den situation som tvingade mig till denna dosettritual varje morgon och kväll.
Om det går att dölja? Då tänker jag, måste man dölja det som är en del av ens egen personlighet? Är det fel att leva nära känslorna. Att ha en äkthet som är sällsynt i dagens samhälle?
Tror mer och mer att det är fel på samhället, inte bara fel på oss.
Själv är jag oerhört skicklig på att dölja och fejka och spela teater. Att fejka är både till din egen nytta och din egen förbannelse.
INGEN ÄR BARA EN PSYKIATRISK DIAGNOS.
VARA SIG SJÄLV....
JAG LÄNGTAR TILLBAKA TILL DET SAMHÄLLE OCH DEN KULTUR DÄR MAN ACCEPTERAR ALLA MÄNNISKOR FÖR VAD DE ÄR.
MÄNSKLIG VÄRDIGHET HELT ENKELT OCH ATT ALLA ÄR OTROLIGT OLIKA OCH UNIKA.
