Att dölja schizofreni och aldrig hamna i vård?

Jag har för mig att jag läst här på Viska att prognosen för de som insjuknar i schizofreni är bättre i u-länder än hos oss pga bättre socialt nätverk i u-länder och säkert bättre acceptans av folk som individer.

Jag håller med om att det är något sjukt med vårt samhälle idag. Alla ska stöpas i samma form och efterlikna något slags superideal som knappast existerar i realiteten. Vad som av majoriteten ses som "svagheter" ska döljas till varje pris. Resultatet blir att folk går in i väggen allt oftare.

Då tycker man att politiker skulle reagera och säga: "Hur kan vi förrändra samhället så att detta inte upprepas?". Istället så höjer man ribban för att bli sjukskriven och sänker ersättningar för att folk då ska bli "motiverade" att jobba...

En fråga... är psykos och depression något snarlikt?

Jag har inte haft trubbel innan jag vart medelålders... men jag trillade ner i depression för ett par år sedan... sakta men säkert... och en liten bit i taget... till slut var allt såååå nattsvart så folk flydde i princip... jag sa åt dom som närmade sig mig, att -Gå härifrån, för du får bara tråkigheter av mig för jag är inte på humör, så förväntar du dig trevligt sällskap, så gå vidare. Ja nån sa t o m åt mig, att HERREGUD så mörk du är... dom kände av mig. Det var mörker... Och jag själv kände det som att jag tystnade, försvann, mer och mer bort, glädjen förbyttes och raderades och det blev mer och mer svårt att ens kunna le, till slut gick inte det heller... jag sov och sov och sov, var jättetrött.. det var som att bestiga Himalaya, att ens stiga upp ur sängen... tider och allt suddades ut helt o hållet. Mat o hygien likaså. Socialt avtog till det minsta lilla allra närmaste, resten sa jag nej till. Jag rasade i vikt. Och jag börjde bli såå less på brevbäraren, fick fantasi om att jag lägger mig bakom en buske här o ger han en hagelsvärm så han inte kommer tillbaka med alla papper o problem i min brevlåda! Högarna bara staplades inomhus, som jag inte orkade reda ut. Jag funderade även på om jag inte skulle ta och flytta min brevlåda till nån granne längre bort.. så dom fick posten istället...

Jag var långtidssjukskriven, och jag fick också zoloft lyckopiller... vilka jag mådde URUSELT av... jag åt dom bara i 2-3 dagar, sen vart jag tvungen att ringa psykakuten som är hyffsat nära och har öppet nattetid, och jag sa det, att ni måste ge mig en sobril, NU, på en gång, jag kommer förbi sa jag och klockan var mitt i natten... (då snurrade allting, och zoloften la jag av med OMEDELBUMS) Detta, att det snurrade, att jag inte kunde fånga mina tankar knappt, det slutade efter att jag tog bort zoloften... och jag åt sobril i 2 dagar... thats it. Sen tog jag bort allt vad piller heter... jag tål inte piller.

Jag skulle nog uppskattat tiden till, att frååån att allt började dala, någon form av vaccum, dimma, moln började lägga sig över mig (sjönk in i depressionen) och ända tills jag tog mig ur den... så handlade det nog om 1,5 år totalt... innan allt vände igen...

Men UR detta... så växte sen fram lite fler insikter om mig själv... vad jag vill göra, vart jag ska vara, mina brister om mig själv, ja mycket föddes ur denna depression som det stod på läkarintyget. Jag blev sen hänvisad till en npf-utredning, men den tjatade jag mig till själv, för jag hade hört talas om, och läst om detta, och känt igen mig i det där... efter mycket om och men, så fick jag göra utredningen, och det vart som jag trodde... svar: adhd... hyperaktiv, måsta ha stimulans hela tiden... (men jag sköter det själv, är händig) och jag avskyr att lyssna... jag är icke-verbal. Lär mig inget den vägen. Och dyslexi... det var skönt att få diagnosen, för jag fick ett erkännande, en diagnos, ett papper på att jag har funktionshinder. Medfött. Och detta, det har givit mig måånga törnar. Sååå, man är ju inte direkt ung och oförstörd... det var länge sedan.

Åter till min fråga... är psykos och depression samma sak? (jag hörde inga röster, jag såg inte i syne, inga känsloförnimmelser heller) mer än att jag har tinnitus ibland men myyycket lindrig sådan. Sen att jag gillar att gå och diskutera för mig själv ibland, det har jag alltid uppskattat, man får bäst svar då, ingen som säger emot :lol: :lol: det är mycket vanligt, så det ser jag inte som något trubbel alls... bättre prata o få fram svar, så ser jag på det själv...

Vad tror ni?

Är det skillnader på psykos... och depression...

Håller med Johan!! Det ÄR sjukt här... Sverige är inte hälsosamt längre... allt talar ju sitt tydliga språk... man behöver bara se sig omkring... det är inte bra... inget sunt klimat att leva och verka i idag... för höga krav, och mycket är snett och vint... för mycket yta... insidan har inget värde, ytan är ALLT... så till den milda grad, så vi går och stoppar i oss gifter och plast och toktränar på gym och jagar människor och status och dyra prylar. Men att bry sig om varandra, omtanke, omvårdnad, glädjas över varandra, massor faller i det här... vi silar elefanter och sväljer myggen. Istället för tvärtom... inte bra.

Var finns den gamla bygemenskapen och de enkla jobben.? Närheten till den moder jord som vi kom från.

Mänskligheten har existerat i någon form av samhällskultur i hur många tusen år?

Innan vi var bönder var vi jägare. Kroppen och nervsystemet har inte förändrats sen dess, men den miljö som många av oss lever i har totalt bytts ut.

Resultatet: Stressen som sätter sig i både kropp och själ. Dåliga ideal, dåliga beteenden, dåliga relationer.

/Sofie

Håller jättemycket med Sofie... Och moder Jord, är vårt arv... att värna om och vårda... men vad gör vi??

Istället för som förr, då vi fick jaga mat, kämpa för vårt dagliga bröd, byteshandel och dagsverken, och samhörighet och gemenskap och socialt på ett heeeelt annat sätt... (förr bakade vi tillsammans, fiskade och jagade, snickrade och taklagsfest, skördade och skördefester, vävde mattor tillsammans, syjuntor, mm mm...) Vi GJORDE aktivt tillsammans... och hjälpte varandra... idag sitter ungdomarna slöa och lata, och käkar popcorn o ser på tv... det är INTE socialt. Det är att skärma av sig från andra. Och istället för att lära ut allt det som barn fick lära sig förr... så åker vi idag på coop och köper en studsmatta för 2000kr och ställer ungarna på... så har dom något att göra i en kvart. Medans vi ser på tv och käkar chips... och då tycker vi att vi har det trist, så vi börjar nätdejta istället och jaga sex och människor...

Alltså, vi lever i en EXTREM tristess, en masskollektiv tristess... där vi inte får utlopp för våra inre behov och egenskaper, som mänsklig individ. Kontorsnissen, han har gjort såå lite fysiskt under dagen, så han rusar fort som ögat ner i en källarlokal och jobbar på ett trampmaskin på gymmet och betalar dyrt för detta. Han har för mycket energi kvar i kroppen att förbränna...

En bonde eller hantverkare eller dagavlönare etc förr, och där man fick hämta sina grödor osv osv... dom skulle skrattat ihjäl sig åt hur vi lever idag och sagt att -Ni är inte kloka. Sen sätter vi på oss kläder som tidningarna talar om för oss att vi ska ha också... grönt ena året... och rött nästa år... och då duger inte det andra... massförbrukning är vi inne på.... och vi urholkar hela planeten för allt detta, som vi inte ens behöver.

gast skrev: Vad tror ni?

Är det skillnader på psykos... och depression...

Jag känner igen mig i mycket av det du beskriver av din depression. För min del så började det med en depression som sedan övergick i hallucinationer och vanföreställningar.

Jag antar att psykosen var mitt sätt att "hantera" en verklighet jag upplevde som deprimerande - jag skapade omedvetet en egen verklighet. Att den sedan urartade och blev en mardröm är en annan historia <!-- s:wink: --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_wink.gif" alt="" title="Wink" /><!-- s:wink: -->