Hur vet man att man varit psykotisk?

Mitt minne dalade sakta med säkert, som att mitt huvud bäddade in sig i bomull, när jag var på väg ner i en depression för ett par år sedan... det var min kropp, som sa till mig att ta det lugnare, och ta mig tid till eftertanke, till vad jag vill eller bör göra, framåt i tid... det tog mig ett år att ta reda på det, jag behövde tid, tålamod... min depression ebbade senare ut, och minnet återkom då, likaså ljuset kom tillbaka till mig... depressionen gav mig insikter, om mig själv, och jag hittade nya vägar att gå... idag är det för min egen personliga del, måleri som jag ska pyssla med... det var MIN väg, alla måste hitta sin egen väg... och allas vägar är olika...

:lol: Jag har som du, både ett hem och djur att ta hand om :lol:

Och samhörighet, det söker jag också... jag har hittat vägar inom detta nu också, för min egen del... jag vet vart jag ska leta efter samhörigheten och gemenskapen... och är på väg ditåt...

En fråga Tummelisa... vad gillade du att göra och leka med när du var liten?

Åh, jag älskade mina dockor. Både vanliga och mina barbies. Jag fick mina dockor att se ut som riktiga bebisar med napp i mun och allt sånt. Sen älskade jag djur. Att vara ute och spela brännboll. Sport var jag intresserad av att utföra. Nu frågar jag dig: Varför vill du veta det?

Det var en intressant fråga tycker jag och jag blev lite glad när jag tänkte tillbaka på hur kul jag hade det som barn när verkligheten stod på paus under lekarna.

Visst var brännboll kul!
Varför ska man sluta leka?

Att se att en människa håller på att bli psykotisk eller är psykotisk är väl att personen är hudlös. Man blir överkänslig för det mesta som tex kränkningar lögner och förutfattade meningar. Vanföreställningar uppstår främst paranoida att person känner sig förföljd av olika kriminella ligor mm. Rösttankar är vanligt. Man lever i sin egen lilla värld och är avskärmad från verkligheten. Dom flesta saknar sjukdomsinsikt. Psykoser kan vara både ett helvete och ett himmelrike. Det finns en del psykotiska människor som mår bra av sina grandiosa vanföreställningar.

Ångest är vanligt. Det mest plågande symptomet man kan ha. läste att ganska många schizofrena kan utveckla social fobi.

Jag känner mig alltid hudlös. Det känns som att jag gå sönder. Misstänksam är jag mot alla för jag vet att dem vill mig illa så jag måste vara på min vakt. Minsta lilla tecken gör mig obehaglig. Ofta sitter jag bara i soffan ocg glor på teven. Efter en timme kan jag komma på att jag har teven på ljudlös och har inte märkt det. Jag har dygnetruntångest med inslag av panik. JAg vill inte träffa folk. Sitter hellre ensam hemma eller gå runt på stan själv eller bara sitta på avstånd och titta på människorna. Det beror på vilket tillstånd jag är i. Demonen tjatar hela tiden på att jag ska göra mig själv illa på olika sätt. Medicinbytet jag håller på med tar knäcken på mig. Jag vill bara tyna bort till ingenting och dö. Har inte ätit mat på flera veckor nu. Bara någon enstaka måltid.

Ja, det att går runt på olika ställen i stan och kika på folk
kan också vara någon sorts gemenskap när man inte
orkar vara tillsammans med människor öga mot öga.
Om man inte kommer sig för med att göra mat hemma
så kan det ibland pigga upp med att äta ute.
Det känner jag igen att fast man så väl behöver kontakt
med andra så försöker man med alla medel att isolera
sig.
Hoppas att det snart stabiliserar sig med ditt medicinbyte.