Vad händer när jag vill avstå min person?

Ni resonerar väldigt klokt, men det vettefasen hur man kan komma till några klara fakta, sanningar och verkligheter i bemärkelsen orubbliga?
Det är svårt att ens se ett jag som är fast efter sådana här gånger som då inte bara är en glödande ondska. Jag antar att det är en övningssak. De här tankarna verkar så förrädiskt självklara, mycket lätta att ta för den egentliga sanningen då de återkommer med samma innehåll medan andra saker förändras.
Tror också att ni har rätt i att det kommer från en själv hanteringen, men tips på vägen är ungefär som en ficklampa i vinternatten. Man kanske inte ser ända dit man ska, men nog mycket för att inte trampa på rötter och vricka fötterna iallafall. Eller något sådant, inte den bästa på metaforer.

Jag uppskattar att ni delger era kloka tankar!

Om man ständigt får samma tankar och de återkommer ständigt utan att man kan förhindra det, så kan det vara tvångstankar. Tvångstankar kan också kombineras med tvångshandlingar t.ex att tvätta händerna ständigt för att lindra ångesten. Tvångstankar kan gå att lindra med SSRI-antidepressiva.

En verklighet är att man ska lita på att Gud alltid tar hand om en på samma sätt som man själv tar hand om andra, så länge som man själv tar hand om andra människor som man själv vill att människor ska ta hand om en.

Då gäller det att lita på Gud i det, "No matter what".....

Det är barmhärtighet man utövar då.....

Den enda handlingen som följer med detta tankekluster är ev självskada inga direkta andra, dock kan jag inte förklara alls hur det uppkommer så även om jag inte tycker det låter som tvång kan det ju vara värt att kolla upp då jag inte vet så mycket om det. Läser en gång till och ser att handling och tanke inte följs åt så ja kanske. Har dock haft antidepressiva och kan inte minnas att det förbättrats, men även där finns ju ett antal så det kanske handlar om att hitta rätt där.
Att utöva barmhärtighet, förstår jag tyvärr inte hursom avses men förstår så mycket att det måste vara en stor trygghet.

Ja, man finner stor trygghet, till och med i tanken, på att någon kan skydda en också verkligen gör det.
Ibland kan man ju tvivla på att Gud vill en väl. Jag själv vilar på löften jag fått från Gud att han skyddar mig.

majak,

Här kan du läsa mer om tvångstankar:
www.attention-riks.se/index.php/ ... m-ocd.html
www.ocdforbundet.se/harjagocd.html