Jag tror att när man erkänner för sig själv att man har sin sjukdom och lärt sig symtomen, som är jätte viktigt, så kan man med lite tur förstå vad som är på gång, och kan höja sin medicinering. Sist när jag höll på att bli sjuk överrumplade sjukdomen mig och jag hann inte med i svängarna. Men som tur är var jag på PRE och där kunde dom se att allt inte stod rätt till och dom vidtog åtjärder. Jag kom till psyk och träffade en mycket kompitent läkare. Vi sattt väl och pratade i över en timma. Han var suverän att prata med och ställde dom rätta frågorna. Det blev lpt. Och tvångs medicinering med injektion eftersom jag ansåg mig frisk och inte ville ha någon medicin. Och med den medicinen kom jag tillbaks till verkligheten och mitt tänkande blev mer normalt. Då kunde jag se tillbaks hur jag agerat men mycket som sas kommer jag inte ihåg. Kanske en överlevnads instinkt att glömma.
När man är i psykos så saknar man sjukdomsinsikt, därför att man tror psykosen är verklighet. Sedan när psykosen är över kan sjukdomsinsikten återkomma och man inser psykosen var just en psykos, men inte hos alla. Det finns en andel som helt saknar sjukdomsinsikt ständigt. De anses vara sjukast. Sjukdomsinsikten anses sitta i frontalloben och ungefär där negativa symptomen och kognitiva symptomen sitter. Det forskas nog för lite på sjukdomsinsikt och medicinernas inverkan på sjukdomsinsikten.
